JO-anmälan mot kriminella poliser Christian Löf Rosenquist, Alexander Norberg och Johan Dahlén vid Malmös ökända polismyndighet
Från: Pxxxxx Mxxxxx
Skickat: den 12 juni 2013 22:31
Till: Justitieombudsmannen
Ämne: JO-anmälan från P. M. via webbplatsenAnmälan mot
------------------------
Polismän
Ev. dokumentref
------------------------
Kort beskrivning av händelsen
------------------------
På morgonen när min son skulle till skolan så var inte hans cykel där. Senare in mot dagen så hittade han en cykel som han trodde var hans eftersom det liknade hans cykel på pricken. Därför tog han hem den. Några timmar efter ringde de på dörren och då gick jag och öppna och då gick bara de 3 polismän in utan att fråga om vi får komma in och frågade om jag bodde själv då svarade jag "nej, jag bor med min son" och så sa dom "vad bra" och stormade in i min sons rum. Dom tog ut min son från hans rum och tog han till hallen. Då tog en av polismännen ett hårt grepp och knuffade min son intill dörren och börja skrika med en alkohol luktande andedräkt. Och då blev jag arg och skrek varför puttar ni min son. Han var mycket otrevlig mot mig. Samma polis som tog tag i min son sa till mig "vad är det för mamma? kan inte uppfostra sin son ordentligt". Dom sa till min son att gå och be om ursäkt till ägaren, och det gjorde han och gav tillbaka cykeln.
Jag anser att myndigheten/tjänstemannen har agerat felaktigt genom att:
------------------------
Dom var väldigt otrevliga. Dom tog hårda grepp på mig och min son. En av dom luktade alkohol. Dom får absolut inte storma in utan husrannsakan.
Upplysningar och yttrande i JO-ärende 3392-2013InledningKlagomål har framförts till Justitieombudsmannen (JO) mot Polismyndigheten i Skåne från P. M. angående en händelse i juni i år på Kulladalsgatan 22 i Malmö. JO har anmodat polismyndigheten att göra en utredning och yttra sig varvid berörda befattningshavare bör ges tillfälle att yttra sig. Yttrande från polismyndigheten ska innehålla en redogörelse för handläggningen och myndighetens bedömning av denna.
Chefen för polisområde Malmö, polismästaren Ulf Sempert, har av polismyndigheten getts i uppdrag att verkställa nödvändig utredning om händelsen och lämna sin bedömning av vad som kommit fram. Områdeschefens yttrande bifogas, bilaga.
BedömningAv polisområdets yttrande framgår de närmare omständigheterna kring den aktuella händelsen den 12 juni 2013 i Malmö. Av redogörelsen framgår vilka överväganden som gjordes och på vilka grunder besluten fattades.
Polismyndigheten hänvisar till de bedömningar som polisområdet framfört i sitt yttrande och ansluter sig till dessa. Ärendet överlämnas därmed till JO.
Detta yttrande har beslutats av biträdande länspolismästaren Hans Nordin. I den slutliga handläggningen har polismästaren Ulf Sempert, chefsjuristen Monica Nebelius och juristen Louise Lidman Lewenhaupt, föredragande, deltagit.
 |
| Hans Nordin |
 |
| Louise Lidman Lewenhaupt |
 |
| Monica Nebelius, Lund. |
 |
| Ulf Sempert, Ängelholm. |
POLISMYNDIGHETEN
Hans Nordin
Louise Lidman Lewenhaupt
Yttrande till Justitieombudsmannen2013-09-09 Jurist Polismyndigheten i Skåne
Polisområde Malmö
Mats Karlsson
Polisintendent
KORTFATTAD BESKRIVNING AV HÄNDELSEN
Ärendet initieras med ett telefonsamtal till polisens kommunikationscentral klockan 21.01 den 12 juni 2013. Anmälaren uppger att hans sons cykel blivit stulen och att sonen följt efter gärningsmannen och att cykeln ska befinna sig på adressen Kulladalsgatan 22B. I polismyndighetens händelserapport framgår att anmälaren befinner sig på den aktuella adressen och att han ser cykeln på en inglasad balkong som är belägen på första våningen. I händelserapporten framgår också att anmälaren har knackat på balkongen men att ingen person inne i lägenheten har gett sig till känna. Ett kortfattat signalementet finns angivet och detta beskriver gärningsmannen som en pojke i 16-års ålder och med ett utländskt utseende.
En operatör vid kommunikationscentralen klassificerar ärendet till en händelse med prioritet 2 och beordrar polispatrull med beteckning 61-9180 till platsen.
Patrull 61-9180, bestående av polisassistenterna
Christian Löf Rosenquist,
Alexander Norberg och
Johan Dahlén, anländer till platsen. På platsen finns då anmälaren och dennes samt flera andra barn varav några verkar vara kamrater till sonen. Anmälarens son är målsägande i ärendet och han berättar för polispatrullen att han sett hur hans cykel blivit stulen och att han sprang hem till sin pappa för att ringa till polisen medan hans två kamrater följde efter gärningsmannen. De två kamraterna ringde sedan till målsäganden och berättade var gärningsmannen tog vägen.
På platsen ser polispatrullen en cykel som finns på en balkong, tillhörande en av lägenheterna belägna på första våningen. Målsäganden och hans pappa säger sig vara övertygade om att cykeln är identisk med den som stals från målsäganden en kort tid innan.
Polispatrullen beger sig sedan in i trapphuset och ringer på dörrklockan till den lägenhet som de tror kan vara kopplad till balkongen. De blir insläppta i lägenheten av en kvinna och inne i lägenheten vidtar sedan en diskussion mellan polispatrullen och kvinnan samt hennes son. Diskussionen leder till att sonen på plats blir delgiven misstanke om stölden och att den stulna cykeln återlämnas till målsäganden. Polispatrullen är i samband med diskussionen i kontakt med kommissarie Mats Thimgren som beslutar om att inleda en förundersökning samt om att återlämna den stulna cykeln.
Ett kort förhör hålls på platsen med den misstänkte. Förhöret innehåller endast uppgifter om att han och hans mamma vill att försvarsadvokat är närvarande vid förhöret. Ett andra förhör genomförs den 27 juni och gärningsmannen erkänner då de faktiska omständigheterna, med tillägget att han inte hade något uppsåt att stjäla cykeln utan att han trodde att det var hans egen stulna cykel som han återtog.
Brottsanmälan mot gärningsmannen blir sedan nedlagd den 28 juni med motiveringen att det inte går att bevisa att den misstänkte gjort sig skyldig till något brott.
POLISPATRULLENS UPPFATTNING OM ÄRENDET
Polisintendent Mats Karlsson har på uppdrag av Polismyndighetens jurister samtalat med poliserna som ingick i den aktuella polispatrullen och följande kan betonas från dessa samtal.
Inledningsvis kan nämnas att polismännen minns själva ärendet men de kommer dock inte ihåg samtliga detaljer i ärendet.
Då patrullen, som bestod av tre polisassistenter, kom till adressen befann sig målsäganden och flera andra personer på platsen. Personerna berättade att den stulna cykeln fanns på en balkong som de pekade ut. Patrullen gav sig in i trapphuset och ringde på den lägenhetsdörr som de antog kunde tillhöra den aktuella balkongen. Syftet var att fråga den person som eventuellt öppnade dörren om det var deras balkong, samt att informera om att det stod personer utanför som påstod att en stulen cykel fanns på balkongen. Patrullen hade gjort bedömningen att beslut om en husrannsakan inte skulle inhämtas då uppgifterna i sig inte var entydiga om att målsägandens cykel var identisk med den cykel som stod på balkongen samt att det var oklart vilken lägenhet som disponerade den aktuella balkongen.
Då patrullen ringde på dörren öppnade en kvinna och hon visade sig vara mamma till en yngre pojke som också fanns i lägenheten. Kvinnan bjöd in patrullen i lägenheten och de förklarade för henne de olika motstridiga uppgifterna i ärendet. Kvinnan blev upprörd och förklarade att hennes son varit hemma en längre stund och därför inte kunde ha stulit en cykel. Patrullen upplevde att kvinnan blev väldigt upprörd av hela situationen. Bland annat så höjde kvinnan rösten och började gråta och skrika. Vid ett tillfälle skrek hon bland annat att polismannen Christian Löf Rosenquist var berusad och att hon kände att han luktade starkt av alkohol.
Patrullen upplevde att en anledning till kvinnans upprördhet var att hon kände sig uppjagad på grund av att hon tyckte det var obehagligt med den mängd människor som samlats utanför balkongen.
Patrullen försökte i detta skede av situationen, en situation som utvecklats från en frågeställning om att koppla en balkong till en viss lägenhet till en mer hetsig diskussion, lugna ned kvinnan med argumentet att de alla skulle sätta sig ned och diskutera igenom saken. Detta skedde dock inte utan den mer högljudda diskussionen fortsatte.
I samband med denna ostrukturerade situation blir dock cykeln identifierad genom målsäganden och dennes cykelnycklar och kvinnans son berättar att han tagit cykeln och han ber även målsäganden om ursäkt. I samband med detta hålls ett formellt förhör med sonen där han delges misstanke om stöld av cykeln och han och hans mamma informeras om rätten till att ha en försvarare närvarande vid förhöret. Den misstänkte och hans mamma vill att försvarare närvarar, varvid förhöret avbryts utan vidare frågor. Behörig beslutsfattare kommissarie Mats Thimgren blir kontaktad vid detta tillfälle och beslutar om att den stulna cykeln ska återlämnas till den rättmätige ägaren.
Polispatrullen vidimerar att det var en uppjagad diskussion men de upplevde det som att det var kvinnan som höjde på rösten och poliserna tolkade det som att hon egentligen blev arg för att hennes son gjort detta mot henne men att hon för att inte tappa ansiktet istället riktade ilskan mot poliserna på plats.
Polispatrullen framhåller också att de inte tagit några hårda grepp på varken kvinnan eller hennes son, däremot har en av poliserna vid ett tillfälle lagt handen på kvinnans axel samtidigt som han sa något i stil med att de skulle sätta sig ned och diskutera saken. Polismannen la handen på hennes axel i syfte att få kontakt med henne då hon var upprörd. Uppgiften om att en av dem luktade av alkohol tar de också bestämt avstånd ifrån.
Sammanfattningsvis kan sägas att polispatrullen tycker att ärendet slutade på ett bra sätt med att målsäganden fick tillbaka sin cykel men de upplever samtidigt att situationen i lägenheten var svår då den ändrade karaktär från det att de ringde på dörren till dess att de delgav gärningsmannen misstanke.
POLISOMRÅDE MALMÖS UPPFATTNING OM ÄRENDET
Det inkomna klagomålet till Justitieombudsmannen kan i sig delas upp i flera olika delar. Klagomålet består bland annat av i hur polispatrullen uppträdde verbalt gentemot den misstänkte och dennes mamma. Klagomålet anger även att polispatrullen tog hårda grepp på de båda personerna samt påstås i skrivelsen att en av poliserna luktade av alkohol. Slutligen anges att poliserna absolut inte får storma in utan husrannsakan. Klagomålen berör olika områden vilket har gjort att Polisområdets uppfattning är indelat i två olika underavdelningar.
KLAGOMÅL KRING BEMÖTANDE OCH UPPTRÄDANDE
Polisområde Malmö är av uppfattningen att bemötandefrågor är en viktig frågeställning och polisområdet arbetar kontinuerligt med detta, bland annat genom särskilt utsedda värdegrundssamordnare. Vårt krav gentemot alla våra medarbetare är att en myndighetsrepresentant ska i alla givna situationer kunna uppträda lugnt och professionellt och visa vederbörlig respekt för de personer som vi möter.
Polisområdet har uppfattningen att polismännens närvaro i lägenheten inledningsvis präglas av en vilja mellan poliserna och kvinnan om att reda ut de frågetecken som finns kring de uppgifter som dittills framkommit. Stämningen ändras dock efter en kort stund och kvinnan blir uppjagad och gråter och skriker samt anklagar en av polismännen för att lukta av alkohol. Hon ger även uppgifter till de närvarande poliserna som sedan visar sig vara oriktiga. Ärendet avslutas dock med att den misstänkte återlämnar godset och han erkänner även de faktiska omständigheterna i ett senare förhör, daterat den 27 juni 2013.
Polisområdet har inte funnit några fakta eller uppgifter som talar för att patrullen uppträtt på ett sätt som inte varit lämpligt, varken verbalt eller fysiskt. Vid förhöret med gärningsmannen den 27 juni framkommer exempelvis inget om att polismännens uppträdande varit felaktigt eller att de använt sig av våld. Vidare har polisområdet inte funnit något som talar för att påståendet om att en av polismännen luktade av alkohol ska ha någon sanningshalt. Aktuell polisman träffade under tjänstgöringspasset en mängd medarbetare, varar flera var arbetsledare, och ingen av dem har på något sätt noterat att polismannen luktade alkohol eller uppträdde som om han var påverkad av alkohol eller någon annan drog.
KLAGOMÅL KRING HUSRANNSAKAN
I klagomålet till Justitieombudsmannen anger den klagande att polisen inte får storma in utan vederbörligt beslut om att genomföra en husrannsakan. Polisområdet instämmer i att det i vissa fall krävs beslut om husrannsakan och att husrannsakan då ska vara beslutad av en behörig beslutsfattare.
Det aktuella ärendet är dock av en annan art och Polisområde Malmö är av uppfattningen att det som utspelade sig i lägenheten började med en frågeställning från patrullerna i syfte att, som en del av inledande utredningsåtgärder, fastställa vilken lägenhet som disponerade balkongen där den påstått stulna cykeln var lokaliserad.
Patrullen hade inte för avsikt att genomföra någon husrannsakan och inhämtade därför inte beslut om detta från behörig beslutsfattare alternativt genomförde de inte husrannsakan med stöd av rätten att besluta vid fara i dröjsmål.
Polispatrullens avsikt var att försöka koppla den aktuella balkongen till korrekt lägenhet. Polispatrullen ringde på dörrklockan till den lägenhetsdörr som de trodde kunde vara den rätta och då öppnade en kvinna. Polispatrullen informerade kvinnan om att det fanns personer utanför huset som påstod att det fanns en stulen cykel på balkongen. Kvinnan i lägenheten bjöd in dem och verkade vara intresserad av att reda ut situationen. Bland annat angav hon att hon och hennes son varit hemma en längre stund, vilket skulle utesluta att cykeln var identisk med den stulna cykeln.
Situationen ändrade sig sedan under tiden som diskussionen pågick mellan polispatrullen och kvinnan och hennes son, och i något skede i denna diskussion blev kvinnans son misstänkt för stölden av cykeln. Behörig beslutsfattare blev kontaktad och fattade beslut om att återlämna cykeln till dess rättmätige ägare.
Polisområdets uppfattning är att den uppkomna situationen är något svårbedömd, då den är mer invecklad än vad som kan anas inledningsvis och att situationen består av en sammanhängande kedja av händelser och beslut. Ett tänkbart alternativ är att polispatrullen skulle kunna ha försökt att inhämta ett beslut om husrannsakan i syfte att ta cykeln i beslag.
Polispatrullen gjorde dock bedömningen att de inte hade tillräckliga uppgifter för det skulle vara säkerställt att cykeln på balkongen var identisk med den som målsäganden blivit bestulen på. Detta bland annat baserat på att målsäganden och hans pappa inte själva sett gärningsmannen placera cykeln på balkongen. Uppgiften om var cykeln var placerad visade sig komma från kamrater till målsäganden som berättade om detta i ett telefonsamtal till målsäganden.
Polispatrullen valde därför istället att försöka hitta den lägenhet vars balkong cykeln stod på och inriktningen var att om någon person fanns på plats i lägenheten så skulle personen informeras om att det fanns personer på plats utanför som påstod att cykeln var stulen.
Polisområdet anser sig inte kunna ifrågasätta polispatrullen för hur de agerade i ärendet eftersom de har gjort en värdering av uppgifterna i ärendet och kommit fram till att uppgifterna inte var tillräckliga för att inhämta ett beslut om husrannsakan. Deras värdering och beslut bygger på en kedja av händelser och den information som fanns att tillgå vid tillfället.
Polisområdet anser dock att det finns vissa brister i ärendet, bland annat att dokumentationen i ärendet borde varit tydligare avseende fordonsuppgifterna på den stulna cykeln som återlämnas, vilken tid som återlämnandet sker och vid vilken tid som kommissarie Mats Thimgren fattar beslut om återlämnandet. Det borde även framgå tydligare i utredningen vid vilken tidpunkt som behörig beslutsfattare beslutar att gärningsmannen ska delges misstanke.
POLISOMRÅDE MALMÖ
Mats Karlsson
JO - Beslut
2014-05-09
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors
AnmälanP.M. framförde i en anmälan till JO klagomål mot Polismyndigheten i Skåne. Hon uppgav bl.a. följande.
På morgonen den 12 juni 2013 kunde hennes 16-årige son K. inte hitta sin cykel. Under dagen fann han en cykel som han felaktigt trodde var hans och tog med den hem. Några timmar senare ringde tre poliser på dörren och frågade om hon bodde ensam. Hon svarade att hon bor med sin son. Poliserna sa "vad bra" och stormade in i lägenheten utan att be om lov. Det fanns inte något beslut om husrannsakan. De tog ut K. i hallen. En av polismännen, som luktade alkohol, tog ett hårt grepp om K., knuffade honom och började skrika. Hon blev själv arg och skrek. Polismannen var mycket otrevlig och sa "vad är det för mamma? kan inte uppfostra sin son ordentligt". Poliserna tog även ett hårt grepp om henne. Poliserna sa till K. att gå och be ägaren om ursäkt, vilket han gjorde. K. lämnade också tillbaka cykeln.
UtredningHandlingar hämtades in, däribland en promemoria, upprättad den 12 juni 2013 av polisassistenten Johan Dahlén, med följande lydelse.
Patrull 61-9180 anländer till platsen där ett flertal barn befinner sig. Det finns även en äldre man där som berättar att han är pappa till S. som har blivit av med sin cykel.
S. berättar för patrullen att han såg sin cykel bli stulen och att hans kamrater springer efter gärningsmannen och S. beger sig hem för att hämta sin pappa och ringa till polisen.
S. och hans pappa pekar mot en balkong på första våningen och där syns en cykel tydligt. Både S. och hans pappa är övertygade om att det är S:s cykel och säger att gärningsmannen, en yngre kille, ställde ut den på balkongen när han kom hem.
Patrullen beger sig in i trapphuset och ringer på aktuell dörr där en kvinna öppnar. Patrullen framför sitt ärende och kvinnan ber dem komma in. I ett av rummen i lägenheten anträffas K. som säger att han har varit hemma i flera timmar, även kvinnan som visar sig vara mamma till K. säger att sonen har varit hemma en längre stund. Patrullen frågar K. om var cykeln på balkongen kommer från och K. säger då att han köpte den på Gustav Adolfs Torg för länge sedan.
Mamman berättar för patrullen att K. köpte cykeln på en loppmarknad och att han har haft den i en månad.
Patrullen beger sig ut till balkongen och lyfter upp cykeln för ansamlingen utanför varvid S. och hans pappa säger att det är deras. De slänger upp S:s nycklar till polisassistent Dahlén som prövar om nyckeln passar i blocklåset som sitter på cykeln - det gör den.
Patrullen beger sig då in till mamman igen och frågar på nytt om cykelns omständigheter. Mamman säger då på nytt att K. har haft cykeln en tid då han köpte den på en loppmarknad och på fråga om varför S:s nyckel passar i låset så säger mamman att någon kanske kastade upp S:s lås på balkongen.
Patrullen frågar K. igen om vart han har fått cykeln och K. vidhåller att det är hans cykel och att han köpte den för en tid sedan. Patrullen visar upp låset och frågar om det är K:s lås och K. säger att det är hans lås och går till hallen för att hämta sina nycklar.
K. tar fram sin nyckelknippa och håller upp en nyckel som han säger passar - när K. ska testa nyckeln så säger han att han inte har någon nyckel - att han hade fel.
Patrullen säger åt K. att han ska berätta som det är och K. berättar då att han har tagit cykeln precis. K. säger att han tog den då den stod olåst.
Patrullen frågar K:s mamma igen vad som gäller för cykeln och hon säger då att hon inte vet någonting.
Patrullen säger åt K. att gå ut på balkongen och be om ursäkt till S. och hans pappa vilket K. gör.
Polismyndigheten i Skåne anmodades att yttra sig över anmälan. Polismyndigheten (biträdande länspolismästaren Hans Nordin) kom in med ett yttrande till vilket var fogat upplysningar från chefen för polisområde Malmö, polisintendenten Mats Karlsson, som lämnade följande information om händelsen.
Ärendet initieras med ett telefonsamtal till polisens kommunikationscentral klockan 21.01 den 12 juni 2013. Anmälaren [d.v.s. målsägandens pappa] uppger att hans sons cykel blivit stulen och att sonen följt efter gärningsmannen och att cykeln ska befinna sig på adressen […]. I polismyndighetens händelserapport framgår att anmälaren befinner sig på den aktuella adressen och att han ser cykeln på en inglasad balkong som är belägen på första våningen. I händelserapporten framgår också att anmälaren har knackat på balkongen men att ingen person inne i lägenheten har gett sig till känna. Ett kortfattat signalementet finns angivet och detta beskriver gärningsmannen som en pojke i 16-års åldern med ett utländskt utseende.
En operatör vid kommunikationscentralen klassificerar ärendet till en händelse med prioritet 2 och beordrar polispatrull […] till platsen. Patrullen […] bestående av polisassistenterna Christian Löf Rosenquist, Alexander Norberg och Johan Dahlén, anländer till platsen. På platsen finns då anmälaren och dennes son samt flera andra barn varav några verkar vara kamrater till sonen. Anmälarens son är målsägande i ärendet och han berättar för polispatrullen att han sett hur hans cykel blivit stulen och att han sprang hem till sin pappa för att ringa till polisen medan hans två kamrater följde efter gärningsmannen. De två kamraterna ringde sedan till målsäganden och berättade vart gärningsmannen tog vägen.
På platsen ser polispatrullen en cykel som finns på en balkong, tillhörande en av lägenheterna belägna på första våningen. Målsäganden och hans pappa säger sig vara övertygade om att cykeln är identisk med den som stals från målsäganden en kort tid innan.
Polispatrullen beger sig sedan in i trapphuset och ringer på dörrklockan till den lägenhet som de tror kan vara kopplad till balkongen. De blir insläppta i lägenheten av en kvinna och inne i lägenheten vidtar sedan en diskussion mellan polispatrullen och kvinnan samt hennes son. Diskussionen leder till att sonen på plats blir delgiven misstanke om stölden och att den stulna cykeln återlämnas till målsäganden. Polispatrullen är i samband med diskussionen i kontakt med kommissarie Mats Thimgren som beslutar om att inleda en förundersökning samt om att återlämna den stulna cykeln.
Ett kort förhör hålls på platsen med den misstänkte. Förhöret innehåller endast uppgifter om att han och hans mamma vill att försvarsadvokat är närvarande vid förhöret. Ett andra förhör genomförs den 27 juni och gärningsmannen erkänner då de faktiska omständigheterna, med tillägget att han inte hade något uppsåt att stjäla cykeln utan att han trodde att det var hans egen stulna cykel som han återtog.
Brottsanmälan mot gärningsmannen blir sedan nedlagd den 28 juni med motiveringen att det inte går att bevisa att den misstänkte gjort sig skyldig till något brott. Mats Karlsson redogjorde för vad som hade kommit fram under hans samtal med polismännen som ingick i polispatrullen:
Inledningsvis kan nämnas att polismännen minns själva ärendet men de kommer dock inte ihåg samtliga detaljer i ärendet.
Då patrullen, som bestod av tre polisassistenter, kom till adressen befann sig målsäganden och flera andra personer på platsen. Personerna berättade att den stulna cykeln fanns på en balkong som de pekade ut. Patrullen gav sig in i trapphuset och ringde på den lägenhetsdörr som de antog kunde tillhöra den aktuella balkongen. Syftet var att fråga den person som eventuellt öppnade dörren om det var deras balkong, samt att informera om att det stod personer utanför som påstod att en stulen cykel fanns på balkongen. Patrullen hade gjort bedömningen att beslut om en husrannsakan inte skulle inhämtas då uppgifterna i sig inte var entydiga om att målsägandens cykel var identisk med den cykel som stod på balkongen samt att det var oklart vilken lägenhet som disponerade den aktuella balkongen.
Då patrullen ringde på dörren öppnade en kvinna och hon visade sig vara mamma till en yngre pojke som också fanns i lägenheten. Kvinnan bjöd in patrullen i lägenheten och de förklarade för henne de olika motstridiga uppgifterna i ärendet. Kvinnan blev upprörd och förklarade att hennes son varit hemma en längre stund och därför inte kunde ha stulit en cykel. Patrullen upplevde att kvinnan blev väldigt upprörd av hela situationen. Bland annat så höjde kvinnan rösten och började gråta och skrika. Vid ett tillfälle skrek hon bland annat att polismannen Christian Löf Rosenquist var berusad och att hon kände att han luktade starkt av alkohol.
Patrullen upplevde att en anledning till kvinnans upprördhet var att hon kände sig uppjagad på grund av att hon tyckte det var obehagligt med den mängd människor som samlats utanför balkongen.
Patrullen försökte i detta skede av situationen, en situation som utvecklats från en frågeställning om att koppla en balkong till en viss lägenhet till en mer hetsig diskussion, lugna ned kvinnan med argumentet att de alla skulle sätta sig ned och diskutera igenom saken. Detta skedde dock inte utan den mer högljudda diskussionen fortsatte.
I samband med denna ostrukturerade situation blir dock cykeln identifierad genom målsäganden och dennes cykelnycklar och kvinnans son berättar att han tagit cykeln och han ber även målsäganden om ursäkt. I samband med detta hålls ett formellt förhör med sonen där han delges misstanke om stöld av cykeln och han och hans mamma informeras om rätten till att ha en försvarare närvarande vid förhöret. Den misstänkte och hans mamma vill att försvarare närvarar, varvid förhöret avbryts utan vidare frågor. Behörig beslutsfattare kommissarie Mats Thimgren blir kontaktad vid detta tillfälle och beslutar om att den stulna cykeln ska återlämnas till den rättmätige ägaren.
Polispatrullen vidimerar att det var en uppjagad diskussion men de upplevde det som att det var kvinnan som höjde på rösten och poliserna tolkade det som att hon egentligen blev arg för att hennes son gjort detta mot henne men att hon för att inte tappa ansiktet istället riktade ilskan mot poliserna på plats.
Polispatrullen framhåller också att de inte tagit några hårda grepp på varken kvinnan eller hennes son, däremot har en av poliserna vid ett tillfälle lagt handen på kvinnans axel samtidigt som han sa något i stil med att de skulle sätta sig ned och diskutera saken. Polismannen la handen på hennes axel i syfte att få kontakt med henne då hon var upprörd. Uppgiften om att en av dem luktade av alkohol tar de också bestämt avstånd ifrån.
Sammanfattningsvis kan sägas att polispatrullen tycker att ärendet slutade på ett bra sätt med att målsäganden fick tillbaka sin cykel men de upplever samtidigt att situationen i lägenheten var svår då den ändrade karaktär från det att de ringde på dörren till dess att de delgav gärningsmannen misstanke.
Mats Karlsson redovisade därefter följande bedömning.
Klagomål kring bemötande och uppträdande
Polisområde Malmö är av uppfattningen att bemötandefrågor är en viktig frågeställning och polisområdet arbetar kontinuerligt med detta, bland annat genom särskilt utsedda värdegrundssamordnare. Vårt krav gentemot alla våra medarbetare är att en myndighetsrepresentant ska i alla givna situationer kunna uppträda lugnt och professionellt och visa vederbörlig respekt för de personer som vi möter.
Polisområdet har uppfattningen att polismännens närvaro i lägenheten inledningsvis präglas av en vilja mellan poliserna och kvinnan om att reda ut de frågetecken som finns kring de uppgifter som dittills framkommit. Stämningen ändras dock efter en kort stund och kvinnan blir uppjagad och gråter och skriker samt anklagar en av polismännen för att lukta av alkohol. Hon ger även uppgifter till de närvarande poliserna som sedan visar sig vara oriktiga. Ärendet avslutas dock med att den misstänkte återlämnar godset och han erkänner även de faktiska omständigheterna i ett senare förhör, daterat den 27 juni 2013.
Polisområdet har inte funnit några fakta eller uppgifter som talar för att patrullen uppträtt på ett sätt som inte varit lämpligt, varken verbalt eller fysiskt. Vid förhöret med gärningsmannen den 27 juni framkommer exempelvis inget om att polismännens uppträdande varit felaktigt eller att de använt sig av våld. Vidare har polisområdet inte funnit något som talar för att påståendet om att en av polismännen luktade av alkohol ska ha någon sanningshalt. Aktuell polisman träffade under tjänstgöringspasset en mängd medarbetare, varar flera var arbetsledare, och ingen av dem har på något sätt noterat att polismannen luktade alkohol eller uppträdde som om han var påverkad av alkohol eller någon annan drog.
Klagomål kring husrannsakanI klagomålet till Justitieombudsmannen anger den klagande att polisen inte får storma in utan vederbörligt beslut om att genomföra en husrannsakan. Polisområdet instämmer i att det i vissa fall krävs beslut om husrannsakan och att husrannsakan då ska vara beslutad av en behörig beslutsfattare.
Det aktuella ärendet är dock av en annan art och polisområde Malmö är av uppfattningen att det som utspelade sig i lägenheten började med en frågeställning från patrullerna i syfte att, som en del av inledande utredningsåtgärder, fastställa vilken lägenhet som disponerade balkongen där den påstått stulna cykeln var lokaliserad.
Patrullen hade inte för avsikt att genomföra någon husrannsakan och inhämtade därför inte beslut om detta från behörig beslutsfattare alternativt genomförde de inte husrannsakan med stöd av rätten att besluta vid fara i dröjsmål.
Polispatrullens avsikt var att försöka koppla den aktuella balkongen till korrekt lägenhet. Polispatrullen ringde på dörrklockan till den lägenhetsdörr som de trodde kunde vara den rätta och då öppnade en kvinna. Polispatrullen informerade kvinnan om att det fanns personer utanför huset som påstod att det fanns en stulen cykel på balkongen. Kvinnan i lägenheten bjöd in dem och verkade vara intresserad av att reda ut situationen. Bland annat angav hon att hon och hennes son varit hemma en längre stund, vilket skulle utesluta att cykeln var identisk med den stulna cykeln.
Situationen ändrade sig sedan under tiden som diskussionen pågick mellan polispatrullen och kvinnan och hennes son, och i något skede i denna diskussion blev kvinnans son misstänkt för stölden av cykeln. Behörig beslutsfattare blev kontaktad och fattade beslut om att återlämna cykeln till dess rättmätige ägare.
Polisområdets uppfattning är att den uppkomna situationen är något svårbedömd, då den är mer invecklad än vad som kan anas inledningsvis och att situationen består av en sammanhängande kedja av händelser och beslut. Ett tänkbart alternativ är att polispatrullen skulle kunna ha försökt att inhämta ett beslut om husrannsakan i syfte att ta cykeln i beslag.
Polispatrullen gjorde dock bedömningen att de inte hade tillräckliga uppgifter för [att] det skulle vara säkerställt att cykeln på balkongen var identisk med den som målsäganden blivit bestulen på. Detta bland annat baserat på att målsäganden och hans pappa inte själva sett gärningsmannen placera cykeln på balkongen. Uppgiften om var cykeln var placerad visade sig komma från kamrater till målsäganden som berättade om detta i ett telefonsamtal till målsäganden.
Polispatrullen valde därför istället att försöka hitta den lägenhet vars balkong cykeln stod på och inriktningen var att om någon person fanns på plats i lägenheten så skulle personen informeras om att det fanns personer på plats utanför som påstod att cykeln var stulen.
Polisområdet anser sig inte kunna ifrågasätta polispatrullen för hur de agerade i ärendet eftersom de har gjort en värdering av uppgifterna i ärendet och kommit fram till att uppgifterna inte var tillräckliga för att inhämta ett beslut om husrannsakan. Deras värdering och beslut bygger på en kedja av händelser och den information som fanns att tillgå vid tillfället.
Polisområdet anser dock att det finns vissa brister i ärendet, bland annat att dokumentationen i ärendet borde varit tydligare avseende fordonsuppgifterna på den stulna cykeln som återlämnas, vilken tid som återlämnandet sker och vid vilken tid som kommissarie Mats Thimgren fattar beslut om återlämnandet. Det borde även framgå tydligare i utredningen vid vilken tidpunkt som behörig beslutsfattare beslutar att gärningsmannen ska delges misstanke.
Polismyndigheten anslöt sig till Mats Karlssons bedömning.
P.M. kommenterade polismyndighetens yttrande. Hon tillbakavisade bl.a. påståendet att hon skulle ha bjudit in polismännen i lägenheten.
Rättslig regleringFöremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller vara avhänt någon genom brott får tas i beslag (27 kap. 1 § rättegångsbalken, RB). Om en målsägande har framställt anspråk på det beslagtagna föremålet och det är uppenbart att han eller hon har bättre rätt till detta än den hos vilken beslaget har gjorts, får undersökningsledaren besluta att föremålet ska lämnas ut till honom eller henne. Beslaget får i sådana fall hävas omedelbart om den hos vilken beslaget har gjorts medger det. (Se 27 kap. 4 a §, 8 § andra stycket och 11 a § RB.)
Husrannsakan får göras hos den som är skäligen misstänkt. Det får ske för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen om brottet (28 kap. 1 § RB). Beslut får fattas av undersökningsledaren eller i brådskande fall av polisman (28 kap. 4 och 5 §§ RB).
Det ska föras protokoll över beslag och husrannsakan (27 kap. 13 § och 28 kap. 9 § RB).
Anställda inom polisen ska uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De ska uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet. (Se 4 kap. 1 § polisförordningen.)
BedömningPolismyndigheten har tillbakavisat P.M:s uppgifter om att polismännen på olika sätt uppträtt olämpligt i lägenheten. Jag har därför inte underlag för att rikta kritik mot polismyndigheten i den delen.
Enligt polismyndigheten var syftet med det inledande samtalet med P.M. att fastställa till vilken lägenhet balkongen med cykeln hörde. Dessutom ville man informera om att det fanns personer utanför som påstod att cykeln var stulen. Enligt polismyndigheten genomfördes inte någon husrannsakan i lägenheten. Jag anser dock att polismännens agerande måste bedömas på ett annat sätt. Senast vid den tidpunkt när S. och hans pappa bekräftade att cykeln var deras och kastade upp nyckeln på balkongen för en kontroll av om den passade i cykelns blocklås, var misstanken så konkret och syftet med polismännens åtgärd så klart att åtgärden måste ses som en husrannsakan. Ett beslut om husrannsakan borde därmed ha fattats och polismyndigheten ska kritiseras för att det inte skedde. Däremot har jag i och för sig ingen invändning mot att husrannsakan genomfördes.
Jag finner inte heller anledning att ifrågasätta att det fanns grund för att cykeln återlämnades till S. Förfarandet får ses som ett s.k. återställandebeslag, dvs. beslag av ett föremål som avhänts någon genom brott och som återlämnas till ägaren.
Liksom polismyndigheten har jag kunnat konstatera flera brister i dokumentationen av de åtgärder som vidtagits. Det är av stor vikt från rättsäkerhets- och kontrollsynpunkt att polisens åtgärder och beslut dokumenteras samt att dokumentationen är så korrekt och fullständig att den ger en riktig bild av vad som förekommit. Polismyndigheten ska kritiseras även för dokumentationsbristerna.
Vad som har framkommit i övrigt ger inte anledning till något särskilt uttalande från min sida.
Cecilia Renfors
Nina Hubendick
I beredningen av ärendet har byråchefen Per Lagerud deltagit.
Förnamn: Nina Ulrika
Efternamn: Hubendick
Gatuadress: Doktor Abrahams väg 17 A
Postnummer: 168 58
Postort: Bromma
Kommun: Stockholm
Födelsedatum: 1975-05-28
Förnamn: Nina Ulrika
Efternamn: Hubendick
Gatuadress: Doktor Abrahams väg 17 A
Postnummer: 168 58
Postort: Bromma
Kommun: Stockholm
Födelsedatum: 1975-05-28
Förnamn: Dan Nils Edvard
Tilltalsnamn: Dan
Efternamn: Hubendick
Gatuadress: Doktor Abrahams väg 17 A
Postnummer: 168 58
Postort: Bromma
Kommun: Stockholm
Födelsedatum: 1974-04-01
Förnamn: Karin Cecilia
Tilltalsnamn: Cecilia
Efternamn: Renfors
Gatuadress: Torphagsvägen 16 lgh 1205
Postnummer: 114 18
Postort: Stockholm
Födelsedatum: 1961-04-08
Förnamn: Louise Anna Margareta
Tilltalsnamn: Louise
Efternamn: Lidman Lewenhaupt
Gatuadress: Sövdeborgsgatan 56
Postnummer: 216 19
Postort: Malmö
Födelsedatum: 1973-05-01
Förnamn: Per Magnus
Tilltalsnamn: Per
Efternamn: Lidman
Gatuadress: Sövdeborgsgatan 56
Postnummer: 216 19
Postort: Malmö
Födelsedatum: 1971-01-28
Förnamn: Ulf Gunnar Michael
Tilltalsnamn: Ulf
Efternamn: Sempert
Gatuadress: Per Skomakares väg 15
Postnummer: 266 55
Postort: Vejbystrand
Kommun: Ängelholm
Födelsedatum: 1955-12-16
Förnamn: Bodil Andrea
Tilltalsnamn: Bodil
Efternamn: Sempert
Gatuadress: Per Skomakares väg 15
Postnummer: 266 55
Postort: Vejbystrand
Kommun: Ängelholm
Födelsedatum: 1959-08-10
Förnamn: Anders Christian
Tilltalsnamn: Christian
Efternamn: Löf Rosenquist
Gatuadress: Hillerödsvägen 4 A lgh 1203
Postnummer: 217 47
Postort: Malmö
Födelsedatum: 1978-01-23
Förnamn: Carla Hannah
Tilltalsnamn: Hannah
Efternamn: Svanberg
Gatuadress: Hillerödsvägen 4 A lgh 1203
Postnummer: 217 47
Postort: Malmö
Födelsedatum: 1981-10-07
 |
| Respektlös horunge, polis Alexander Norberg. |
Förnamn: David Alexander
Tilltalsnamn: Alexander
Efternamn: Norberg
C/O-adress: Ida Nilsson
Gatuadress: Fyrverkaregatan 14 A lgh 1102
Postnummer: 254 61
Postort: Helsingborg
Födelsedatum: 1985-03-17
Förnamn: Ida Maria
Tilltalsnamn: Ida
Efternamn: Nilsson
Gatuadress: Fyrverkaregatan 14 A lgh 1102
Postnummer: 254 61
Postort: Helsingborg
Födelsedatum: 1988-03-31
12:05
Unknown
Posted in: 
