onsdag 31 oktober 2012

Fascisten Eva Franchell försöker censurera Internet med "näthatet" som ursäkt.

Fascisten Eva Franchell försöker censurera Internet med "näthatet" som ursäkt.




Beatrice Ask måste agera mot näthatet


Varför tar det så lång tid för Beatrice Ask? 
 
Unga tjejer och vuxna kvinnor uppmanas att sköta sig på nätet.
Inte lägga upp vilka bilder som helst, inte skriva vad som helst. Absolut ingenting om sex för då kan de bli utpekade som slampor.
Efter senaste tidens många avslöjanden om näthat mot kvinnor kommer de välmenande råden från myndigheter, media och organisationer. Ansvaret läggs på kvinnorna. De får som så många gånger förr - skylla sig själva.
Var går egentligen gränsen för vad kvinnor får göra på nätet? Får de lägga ut en bikinibild från semestern? Hur ska en ung tjej veta var gränsen går när alla andra är så privata på Facebook? Det blir så lätt fel och då svarar samhället unisont.
Så får man inte göra.
Nej, Amanda Todd skulle aldrig ha visat brösten på nätet.
Men inte kunde hon ana att det skulle leda till en sådan iskall mobbning att hon till slut inte stod ut. Amanda tog livet av sig men hennes öde lever kvar på Youtube. Miljoner människor har sett hennes film och den svenska bloggaren Hanna Gustafsson tycker att vi ska läsa kommentarerna under filmen.
Slampa, hora ... Hon kunde ha sagt nej. Det var hennes eget fel.
En 15-årig kanadensisk flicka begått självmord och världen kommenterar hennes död med kränkningar.
I Sverige har var sjätte fjärdeklassare mobbats på nätet. Ärekränkningarna har ökat även bland vuxna trots att det är de som borde föregå med gott exempel. Självklart ska vuxna sköta sig och ha koll på vad barnen gör. Kränkningar på nätet ska alltid polisanmälas.
Men samhället tar inte anmälningarna på allvar. Bara något fåtal ärenden går vidare till åtal. Datainspektionen har skrivit till justitieminister Beatrice Ask och föreslagit att nätmobbare ska kunna bötfällas. Inspektionens förslag ligger kvar på departementet och möjligtvis kan det ingå i en framtida översyn av näthatet.
Vad är det som håller Beatrice Ask tillbaka? Nätet är bara en ny arena för samma gamla brottslighet. Lagstiftningen behöver ses över och anpassas till modern tid. Förmodligen måste de företag som är aktiva på nätet tvingas att ta ett större ansvar. De måste arbeta förebyggande och när så krävs faktiskt stänga ner konton.
Det måste bli lättare att plocka bort inlägg från nätet. På Facebook och Twitter måste man öppna sig, svara i telefon och hjälpa de kunder som drabbats. Det är möjligt att vi behöver en näto - en nätombudsman som hjälper de som drabbats på internet. Ingen ska lägga skulden på dem.
Nu är det regeringen som måste ta sitt ansvar.


Eva Maria Bengtsdotter Franchell, född 1952 och uppvuxen i Malmö, är en svensk journalist, författare och före detta socialdemokratisk pressekreterare. Franchell var väninna till Anna Lindh och bevittnade mordet på henne inne på NK i Stockholm den 10 september 2003.
Franchell har tidigare undervisat i samhällsjournalistik på Stockholms universitet. [1] Därefter var hon pressekreterare åt Lindh från och med regeringsskiftet 1994 till och med våren 2000. Då blev Franchell presschef för TV 4. Senare blev hon återigen socialdemokratisk pressekreterare på Regeringskansliet, fast då åt statsrådet Berit Andnor. I januari 2009 utkom Franchell med boken Väninnan, som handlar om bland annat Egyptenavvisningarna, vilket ledde till en stor debatt i svenska medier om vems ansvaret egentligen var för avvisningarna. Dessutom är Eva Franchell ledarskribentAftonbladet, där hon tidigare har varit reporter. Franchell har också arbetat på Norrtelje Tidning. Hon är bosatt i Stockholm och är gift och har tre barn.

Fascisten Eva Franchell försöker censurera Internet med "näthatet" som ursäkt.


Beatrice Ask måste agera mot näthatet

 













Varför tar det så lång tid för Beatrice Ask? 
 
Unga tjejer och vuxna kvinnor uppmanas att sköta sig på nätet.
Inte lägga upp vilka bilder som helst, inte skriva vad som helst. Absolut ingenting om sex för då kan de bli utpekade som slampor.
Efter senaste tidens många avslöjanden om näthat mot kvinnor kommer de välmenande råden från myndigheter, media och organisationer. Ansvaret läggs på kvinnorna. De får som så många gånger förr - skylla sig själva.
Var går egentligen gränsen för vad kvinnor får göra på nätet? Får de lägga ut en bikinibild från semestern? Hur ska en ung tjej veta var gränsen går när alla andra är så privata på Facebook? Det blir så lätt fel och då svarar samhället unisont.
Så får man inte göra.
Nej, Amanda Todd skulle aldrig ha visat brösten på nätet.
Men inte kunde hon ana att det skulle leda till en sådan iskall mobbning att hon till slut inte stod ut. Amanda tog livet av sig men hennes öde lever kvar på Youtube. Miljoner människor har sett hennes film och den svenska bloggaren Hanna Gustafsson tycker att vi ska läsa kommentarerna under filmen.
Slampa, hora ... Hon kunde ha sagt nej. Det var hennes eget fel.
En 15-årig kanadensisk flicka begått självmord och världen kommenterar hennes död med kränkningar.
I Sverige har var sjätte fjärdeklassare mobbats på nätet. Ärekränkningarna har ökat även bland vuxna trots att det är de som borde föregå med gott exempel. Självklart ska vuxna sköta sig och ha koll på vad barnen gör. Kränkningar på nätet ska alltid polisanmälas.
Men samhället tar inte anmälningarna på allvar. Bara något fåtal ärenden går vidare till åtal. Datainspektionen har skrivit till justitieminister Beatrice Ask och föreslagit att nätmobbare ska kunna bötfällas. Inspektionens förslag ligger kvar på departementet och möjligtvis kan det ingå i en framtida översyn av näthatet.
Vad är det som håller Beatrice Ask tillbaka? Nätet är bara en ny arena för samma gamla brottslighet. Lagstiftningen behöver ses över och anpassas till modern tid. Förmodligen måste de företag som är aktiva på nätet tvingas att ta ett större ansvar. De måste arbeta förebyggande och när så krävs faktiskt stänga ner konton.
Det måste bli lättare att plocka bort inlägg från nätet. På Facebook och Twitter måste man öppna sig, svara i telefon och hjälpa de kunder som drabbats. Det är möjligt att vi behöver en näto - en nätombudsman som hjälper de som drabbats på internet. Ingen ska lägga skulden på dem.
Nu är det regeringen som måste ta sitt ansvar.



Eva Maria Bengtsdotter Franchell, född 1952 och uppvuxen i Malmö, är en svensk journalist, författare och före detta socialdemokratisk pressekreterare. Franchell var väninna till Anna Lindh och bevittnade mordet på henne inne på NK i Stockholm den 10 september 2003.
Franchell har tidigare undervisat i samhällsjournalistik på Stockholms universitet. [1] Därefter var hon pressekreterare åt Lindh från och med regeringsskiftet 1994 till och med våren 2000. Då blev Franchell presschef för TV 4. Senare blev hon återigen socialdemokratisk pressekreterare på Regeringskansliet, fast då åt statsrådet Berit Andnor. I januari 2009 utkom Franchell med boken Väninnan, som handlar om bland annat Egyptenavvisningarna, vilket ledde till en stor debatt i svenska medier om vems ansvaret egentligen var för avvisningarna. Dessutom är Eva Franchell ledarskribentAftonbladet, där hon tidigare har varit reporter. Franchell har också arbetat på Norrtelje Tidning. Hon är bosatt i Stockholm och är gift och har tre barn.

Du åtalas för "Falsk tillvitelse" mot polis - Medan poliser och åklagare är imuna mot åtal för "Falsk tillvitelse" (Demokrati?)

Hur jävla sjukt är detta?

Första artikeln nedan handlar om att regeringen via underorganisationer dömer Jimmy Johansson till fängelse för att hans åsikter/påstående om staten/tjänstemän "inte stämmer" enligt staten/regeringen.

Den andra artikeln handlar om Kenneth Hansson som greps och anklagades av polisen för att ha begått brott, och ingen polis eller åklagare blev åtalad för "falsk tillvitelse" mot Kenneth Hansson.

- Lever vi en en demokrati när Du fängslas för att du påstår att regeringen/staten begått brott?

- År inte det sådant som "bara" händer i Iran, Vietnam, Turkiet och i andra bananrepubliker?


FASCISTISK OLAGLIG DOM MOT SVENSK MEDBORGARE JIMMY JOHANSSON


Organiserade grovt kriminella tjänstemän har avkunnat en dom mot enskild som kan liknas vid sådana domar som avkunnas i diktaturer. Jimmy Johansson har dömts utav brottslingar vilka förbjudit Sveriges medborgare att påstå att statens tjänstemän är brottslingar och begår kriminella handlingar. Svenska folket och demokratin hotas och nonchaleras utav åklagare Annika Lille/Barbro Brännlund/Rickard Wahlqvist, polis Bo Jansson, domare Mats Torgils, hovrättslagmannen Monika Sörbom, hovrättsrådet Daniel Thorsell, referent, och tf. hovrättsassessorn Veronica Widell Edlund samt nämndemännen Berith Carlsson, Jan Bergqvist, Håkan Nohrén, Bo A Johansson och Eva Britt Karlsson.


HÄNDELSEN
En 35-årig man från Smedjebackens kommun har dömts till två månaders fängelse för falsk tillvitelse. Mannen har anklagat en polisman för att utan tillstånd ha gjort en husrannsakan i hans bil och där letat efter registreringsbevis i handskfacket. Men Falu tingsrätt har funnit att det inte är sant, det som 35-åringen uppgett, och det har alltså resulterat i två månaders fängelse. 35-åringen avtjänar för närvarande ett fängelsestraff för ett annat brott.

http://www.scribd.com/doc/240292371/Horungen-Mats-Torgils-Beg%C3%A5r-Grova-Brott-Mot-Jimmy-Johansson-falun-Tingsratt

http://www.scribd.com/doc/240292372/Horungarna-Vid-Hovratten-Annika-Lille-monika-Sorbom-daniel-Thorsell-veronica-Widell-Edlund-bo-a-Johansson-eva-britt-Karlsson-Beg%C3%A5r-Grova-Brott-Mot-Ji

http://www.scribd.com/doc/240292373/Svea-Hovratt-Dom-Diktatur-Monika-Sorbom-Daniel-Thorsell

Jävig nämndeman/domare Håkan Nohrén. Han gillar Polismyndigheten.

Klart jäv av domaren Håkan Nohrén i Falun.





Anmälde polisen för tjänstefel (annat fall)

Enligt åklagare Malin Granström var det vittnesuppgifter som gjorde att polisen grep Kenneth Hansson i Slottsparken.

Publicerad 31 oktober 2012


Kenneth Hansson hade åtminstone förväntat sig ett tack för att han gjorde vad varje Landskronit bör när han larmade om brand på Slottscaféet. I stället blev han gripen av polis.

Landskrona. – Det har funnits andra personer i parken också, men vittnen hade sett honom uppföra sig på ett suspekt sätt, säger hon.
Han har själv berättat att han försökte släcka elden, men att han insåg att han inte skulle lyckas och därför ringde 112.
Hans kläder skickades till Statens kriminaltekniska laboratorium för analys, under tiden som Kenneth Hansson var fortsatt misstänkt. Kläderna fick han tillbaka först flera veckor senare.
Beskedet om att han inte längre är misstänkt nådde honom för ett par dagar sedan. Förundersökningen är nerlagd eftersom det inte går att bevisa att han har gjort sig skyldig till brott.
Kenneth Hansson upplever att myndigheterna har frihetsberövat honom på felaktiga grunder. Han gjorde därför en polisanmälan om tjänstefel. När den nådde Åklagarmyndighetens riksenhet för polismål omrubricerades den till olaga frihetsberövande. Tre dagar efter att han gjorde anmälan beslutade chefsåklagare Christer Ekelund att inte inleda förundersökning.
– Jag tittar på ingångsvärdena hos polisen. De gör en bedömning på plats utifrån de uppgifter de har. Med facit i hand kan det visa sig att han inte alls är skyldig, men i det här fallet finns ingen anledning att bedöma att poliserna har begått brott med de uppgifter de hade där och då, säger han.
Christer Ekelund säger att det förekommer anmälningar om liknande händelser då och då, liksom det förekommer anmälningar om personer som är misstänkta men aldrig blir åtalade.
– Det är skillnad om polisen griper någon för ett brott som man inte får gripa någon för eller om man omhändertar någon för berusning när personen egentligen inte är särskilt berusad och det är andra skäl som ligger bakom frihetsberövandet. Då kan bedömningen ha varit så felaktig att det kan handla om tjänstefel eller olaga frihetsberövande.
Men annars, menar han, har polisen visst spelrum att gripa personer som sedan visar sig vara oskyldiga. Och personerna får finna sig i det. Har de varit anhållna minst 24 timmar kan de söka ersättning hos Justitiekanslern. Så länge var inte Kenneth Hansson anhållen.

Du åtalas för "Falsk tillvitelse" mot polis - Medan poliser och åklagare är imuna mot åtal för "Falsk tillvitelse" (Demokrati?)

Hur jävla sjukt är detta?

Första artikeln nedan handlar om att regeringen via underorganisationer dömer Jimmy Johansson till fängelse för att hans åsikter/påstående om staten/tjänstemän "inte stämmer" enligt staten/regeringen.

Den andra artikeln handlar om Kenneth Hansson som greps och anklagades av polisen för att ha begått brott, och ingen polis eller åklagare blev åtalad för "falsk tillvitelse" mot Kenneth Hansson.

- Lever vi en en demokrati när Du fängslas för att du påstår att regeringen/staten begått brott?

- År inte det sådant som "bara" händer i Iran, Vietnam, Turkiet och i andra bananrepubliker?


FASCISTISK OLAGLIG DOM MOT SVENSK MEDBORGARE JIMMY JOHANSSON


Organiserade grovt kriminella tjänstemän har avkunnat en dom mot enskild som kan liknas vid sådana domar som avkunnas i diktaturer. Jimmy Johansson har dömts utav brottslingar vilka förbjudit Sveriges medborgare att påstå att statens tjänstemän är brottslingar och begår kriminella handlingar. Svenska folket och demokratin hotas och nonchaleras utav åklagare Annika Lille/Barbro Brännlund/Rickard Wahlqvist, polis Bo Jansson, domare Mats Torgils, hovrättslagmannen Monika Sörbom, hovrättsrådet Daniel Thorsell, referent, och tf. hovrättsassessorn Veronica Widell Edlund samt nämndemännen Berith Carlsson, Jan Bergqvist, Håkan Nohrén, Bo A Johansson och Eva Britt Karlsson.


HÄNDELSEN
En 35-årig man från Smedjebackens kommun har dömts till två månaders fängelse för falsk tillvitelse. Mannen har anklagat en polisman för att utan tillstånd ha gjort en husrannsakan i hans bil och där letat efter registreringsbevis i handskfacket. Men Falu tingsrätt har funnit att det inte är sant, det som 35-åringen uppgett, och det har alltså resulterat i två månaders fängelse. 35-åringen avtjänar för närvarande ett fängelsestraff för ett annat brott.


Åklagare Rickard Wahlqvist_Diktatur_Fascist_Dom_Falsk Tillvitelse_Jimmy Johansson_Politiskt fånge
Svea Hovrätt Dom_Diktatur_Monika Sörbom_ Daniel Thorsell







Jävig nämndeman/domare Håkan Nohrén. Han gillar Polismyndigheten.

Klart jäv av domaren Håkan Nohrén i Falun.



Anmälde polisen för tjänstefel

Enligt åklagare Malin Granström var det vittnesuppgifter som gjorde att polisen grep Kenneth Hansson i Slottsparken.

Publicerad 31 oktober 2012


Kenneth Hansson hade åtminstone förväntat sig ett tack för att han gjorde vad varje Landskronit bör när han larmade om brand på Slottscaféet. I stället blev han gripen av polis.

Landskrona. – Det har funnits andra personer i parken också, men vittnen hade sett honom uppföra sig på ett suspekt sätt, säger hon.
Han har själv berättat att han försökte släcka elden, men att han insåg att han inte skulle lyckas och därför ringde 112.
Hans kläder skickades till Statens kriminaltekniska laboratorium för analys, under tiden som Kenneth Hansson var fortsatt misstänkt. Kläderna fick han tillbaka först flera veckor senare.
Beskedet om att han inte längre är misstänkt nådde honom för ett par dagar sedan. Förundersökningen är nerlagd eftersom det inte går att bevisa att han har gjort sig skyldig till brott.
Kenneth Hansson upplever att myndigheterna har frihetsberövat honom på felaktiga grunder. Han gjorde därför en polisanmälan om tjänstefel. När den nådde Åklagarmyndighetens riksenhet för polismål omrubricerades den till olaga frihetsberövande. Tre dagar efter att han gjorde anmälan beslutade chefsåklagare Christer Ekelund att inte inleda förundersökning.
– Jag tittar på ingångsvärdena hos polisen. De gör en bedömning på plats utifrån de uppgifter de har. Med facit i hand kan det visa sig att han inte alls är skyldig, men i det här fallet finns ingen anledning att bedöma att poliserna har begått brott med de uppgifter de hade där och då, säger han.
Christer Ekelund säger att det förekommer anmälningar om liknande händelser då och då, liksom det förekommer anmälningar om personer som är misstänkta men aldrig blir åtalade.
– Det är skillnad om polisen griper någon för ett brott som man inte får gripa någon för eller om man omhändertar någon för berusning när personen egentligen inte är särskilt berusad och det är andra skäl som ligger bakom frihetsberövandet. Då kan bedömningen ha varit så felaktig att det kan handla om tjänstefel eller olaga frihetsberövande.
Men annars, menar han, har polisen visst spelrum att gripa personer som sedan visar sig vara oskyldiga. Och personerna får finna sig i det. Har de varit anhållna minst 24 timmar kan de söka ersättning hos Justitiekanslern. Så länge var inte Kenneth Hansson anhållen.

tisdag 30 oktober 2012

Dotter (Felicia Ohly) till vapenhandlaren/landsförrädaren Lars Ohly skor sig på prostituerade/sexköpare

Lars Ohlys skräp till dotter, Felicia Ohly, bor i Skärholmen och låtsas bry sig om prostituerade

Små falska horungar, oftast döttrar till politiker som slungat sina avkommor in i PARASITERNAS klubb, använder gamla fulknep för att bli kända och få uppmärksamhet. Bedragaren Felicia Ohly är en av dessa falska svin som utnyttjar prostituerade för att få igenom sin agenda, att bli en fullvärdig PARASIT som sin pappa Lars Ohly. Läs horungens artikel nedan... Felicia Ohly bryr sig förstår Ni inte det?

- Felicia Ohly har aldrig och vill inte ge sina pengar till prostituerade för att dem skall slippa tjäna pengar på att sälja sex. Hennes landsförrädare till far har heller ALDRIG hjälp någon genom att skänka sin lön till behövande. Men dom bryr sig... JÄTTEMYCKET!!!




Svenska torskars sexköp ska vara straffbart i hela världen

Publicerad 30 oktober, 2012
SEXKÖPSLAGEN I min generation är det normalt att tycka att män som köper sex är äckliga. Istället för att, som Louise Persson, vilja legalisera att kvinnors kroppar görs till handelsvaror borde vi diskutera hur vi kan utvidga den sexköpslag som redan finns. Svenska medborgare måste kunna dömas även om de köper sex i länder där det inte är straffbart, skriver Felicia Ohly, Ung Vänster.

Louise Persson skriver på SVT Debatt om den svenska sexköpslagstiftningen och varför hon menar att den bör rivas upp. I likhet med andra prostitutionsförespråkare undviker hon genomgående i sin artikel att diskutera prostitution – i stället pratar hon om allt annat mellan himmel och jord.
Men jag är inte intresserad av en kvasidebatt om huruvida Persson skämdes som svensk vid en internationell konferens i Dublin. Om du vill riva upp sexköpslagstiftningen får du vara beredd att ta debatten om prostitutionens vara eller icke vara.

Prostitution finns på grund av de män som köper sex. Det är den efterfrågan, den inställningen som går ut på att ”det är okej för mig att ligga med någon som egentligen inte vill, så länge jag betalar”, som skapar en marknad för prostitution och trafficking. Det är också dessa män som kriminaliseras med den svenska lagstiftningen. Louise Persson påpekar i sin artikel att få döms för sexköp och landar i slutsatsen att sexköpslagstiftningen borde rivas upp.
Det är ett fullständigt upp- och nedvänt resonemang. Det kanske kommer som en överraskning, men sorgligt nog döms män ytterst sällan för sexualiserade våldsbrott mot kvinnor, oavsett om brottet inkluderar betalning eller inte. Det innebär inte att samhället bör sluta lägga skuld på män som köper sex, eller ha en lagstiftning som inte skyddar de prostituerade.

Ett kriminaliserande av männen har också en normerande verkan. Ett av de viktigaste konstaterandena när sexköpslagstiftningen utvärderades var just att betydligt färre män i Sverige numera tycker att det är okej att köpa sex. Jag är uppvuxen i en generation där det är normalt att tycka att ”torskar” är äckliga. De generationer som kommer efter oss kommer förmodligen vara ännu mer främmande för tanken att köpa sex. Det är oerhört positivt, för om vi lyckas minska antalet män som köper sex minskar både prostitution och trafficking och de konsekvenser de för med sig.
När man vänder blicken mot dem som köper sex är det också omöjligt att frikoppla prostitution och trafficking från varandra. Samma efterfrågan som skapar prostitution skapar också trafficking. Där man har legaliserat prostitution har även trafficking ökat.

Att vara i prostitution är inte så problemfritt som prostitutionsförespråkare vill framställa det som. Om man frågar prostituerade – vilket till exempel den amerikanska feministen och psykologiforskaren Melissa Farley har gjort i en undersökning – säger nio av tio att de skulle lämna prostitutionen om det fanns ett alternativ. Två av tre har blivit utsatta för våldtäkt eller misshandel i prostitutionen. Louise Persson skriver att det var tur att sexsäljarorganisationen Rose Alliance fanns representerade på den i hennes artikel välomnämnda Dublin-konferensen, så att hon kunde ta huvudet ur skämskudden åtminstone en gång. Jag har full respekt för att det finns olika upplevelser av att prostituera sig. Och jag förstår att det är skönt för prostitutionsförespråkare att ha någon att hålla i handen – vars rättigheter man kan påstå sig företräda – när all fakta om hur många som tar skada i prostitutionen läggs fram på bordet. Men kom ihåg; det är inte för att de inte finns som offren för prostitutionen inte syns.

Istället för förslag om att legalisera en marknad som gör kvinnors kroppar till handelsvaror borde vi diskutera hur vi kan stärka och utvidga den sexköpslag som redan finns. Den svenska sexköpslagen måste spridas till fler länder – och svenska medborgare måste också kunna dömas om de köper sex i ett land där det ännu inte är straffbart.
En liknande modell finns redan i Norge. Rätten till sin egen kropp ska gälla överallt. Det är orimligt att det ska vara brottsligt att köpa en kvinnas kropp här hemma, men inte i Thailand eller i Lettland. Det handlar ytterst om människovärde.

Att legalisera sexköp handlar inte om någon sexuell frigörelse. Det handlar om att möjliggöra en handel där kvinnors kroppars alltid ska finnas tillgängliga på mäns villkor. Det är en syn som är helt och hållet oförenlig med ett jämställt samhälle. Den svenska sexköpslagen är någonting vi ska värna om. Skulden ska läggas där den hör hemma – hos sexköparen.
Felicia Ohly, ordförande i Ung vänsters feministiska utskott









Dotter (Felicia Ohly) till vapenhandlaren/landsförrädaren Lars Ohly skor sig på prostituerade/sexköpare

Lars Ohlys skräp till dotter, Felicia Ohly, bor i Skärholmen och låtsas bry sig om prostituerade

Små falska horungar, oftast döttrar till politiker som slungat sina avkommor in i PARASITERNAS klubb, använder gamla fulknep för att bli kända och få uppmärksamhet. Bedragaren Felicia Ohly är en av dessa falska svin som utnyttjar prostituerade för att få igenom sin agenda, att bli en fullvärdig PARASIT som sin pappa Lars Ohly. Läs horungens artikel nedan... Felicia Ohly bryr sig förstår Ni inte det?

- Felicia Ohly har aldrig och vill inte ge sina pengar till prostituerade för att dem skall slippa tjäna pengar på att sälja sex. Hennes landsförrädare till far har heller ALDRIG hjälp någon genom att skänka sin lön till behövande. Men dom bryr sig... JÄTTEMYCKET!!!






Svenska torskars sexköp ska vara straffbart i hela världen

Publicerad 30 oktober, 2012
SEXKÖPSLAGEN I min generation är det normalt att tycka att män som köper sex är äckliga. Istället för att, som Louise Persson, vilja legalisera att kvinnors kroppar görs till handelsvaror borde vi diskutera hur vi kan utvidga den sexköpslag som redan finns. Svenska medborgare måste kunna dömas även om de köper sex i länder där det inte är straffbart, skriver Felicia Ohly, Ung Vänster.

Louise Persson skriver på SVT Debatt om den svenska sexköpslagstiftningen och varför hon menar att den bör rivas upp. I likhet med andra prostitutionsförespråkare undviker hon genomgående i sin artikel att diskutera prostitution – i stället pratar hon om allt annat mellan himmel och jord.
Men jag är inte intresserad av en kvasidebatt om huruvida Persson skämdes som svensk vid en internationell konferens i Dublin. Om du vill riva upp sexköpslagstiftningen får du vara beredd att ta debatten om prostitutionens vara eller icke vara.

Prostitution finns på grund av de män som köper sex. Det är den efterfrågan, den inställningen som går ut på att ”det är okej för mig att ligga med någon som egentligen inte vill, så länge jag betalar”, som skapar en marknad för prostitution och trafficking. Det är också dessa män som kriminaliseras med den svenska lagstiftningen. Louise Persson påpekar i sin artikel att få döms för sexköp och landar i slutsatsen att sexköpslagstiftningen borde rivas upp.
Det är ett fullständigt upp- och nedvänt resonemang. Det kanske kommer som en överraskning, men sorgligt nog döms män ytterst sällan för sexualiserade våldsbrott mot kvinnor, oavsett om brottet inkluderar betalning eller inte. Det innebär inte att samhället bör sluta lägga skuld på män som köper sex, eller ha en lagstiftning som inte skyddar de prostituerade.

Ett kriminaliserande av männen har också en normerande verkan. Ett av de viktigaste konstaterandena när sexköpslagstiftningen utvärderades var just att betydligt färre män i Sverige numera tycker att det är okej att köpa sex. Jag är uppvuxen i en generation där det är normalt att tycka att ”torskar” är äckliga. De generationer som kommer efter oss kommer förmodligen vara ännu mer främmande för tanken att köpa sex. Det är oerhört positivt, för om vi lyckas minska antalet män som köper sex minskar både prostitution och trafficking och de konsekvenser de för med sig.
När man vänder blicken mot dem som köper sex är det också omöjligt att frikoppla prostitution och trafficking från varandra. Samma efterfrågan som skapar prostitution skapar också trafficking. Där man har legaliserat prostitution har även trafficking ökat.

Att vara i prostitution är inte så problemfritt som prostitutionsförespråkare vill framställa det som. Om man frågar prostituerade – vilket till exempel den amerikanska feministen och psykologiforskaren Melissa Farley har gjort i en undersökning – säger nio av tio att de skulle lämna prostitutionen om det fanns ett alternativ. Två av tre har blivit utsatta för våldtäkt eller misshandel i prostitutionen. Louise Persson skriver att det var tur att sexsäljarorganisationen Rose Alliance fanns representerade på den i hennes artikel välomnämnda Dublin-konferensen, så att hon kunde ta huvudet ur skämskudden åtminstone en gång. Jag har full respekt för att det finns olika upplevelser av att prostituera sig. Och jag förstår att det är skönt för prostitutionsförespråkare att ha någon att hålla i handen – vars rättigheter man kan påstå sig företräda – när all fakta om hur många som tar skada i prostitutionen läggs fram på bordet. Men kom ihåg; det är inte för att de inte finns som offren för prostitutionen inte syns.

Istället för förslag om att legalisera en marknad som gör kvinnors kroppar till handelsvaror borde vi diskutera hur vi kan stärka och utvidga den sexköpslag som redan finns. Den svenska sexköpslagen måste spridas till fler länder – och svenska medborgare måste också kunna dömas om de köper sex i ett land där det ännu inte är straffbart.
En liknande modell finns redan i Norge. Rätten till sin egen kropp ska gälla överallt. Det är orimligt att det ska vara brottsligt att köpa en kvinnas kropp här hemma, men inte i Thailand eller i Lettland. Det handlar ytterst om människovärde.

Att legalisera sexköp handlar inte om någon sexuell frigörelse. Det handlar om att möjliggöra en handel där kvinnors kroppars alltid ska finnas tillgängliga på mäns villkor. Det är en syn som är helt och hållet oförenlig med ett jämställt samhälle. Den svenska sexköpslagen är någonting vi ska värna om. Skulden ska läggas där den hör hemma – hos sexköparen.
Felicia Ohly, ordförande i Ung vänsters feministiska utskott





Polis Per Svensson (Trollhättan) åtalas för att ha kallat Fredrik Johansson för "jävla tattare"


Stämningen mot polis Per Svensson i Trollhättan pdf

Polis åtalas för förolämpning

Göteborg. En polis från Trollhättan kallade en man för "tattare" och "knarkare". Nu åtalas polismannen för förolämpning, uppger P 4 Väst i Sveriges Radio. Förolämpningarna ska ha uttryckts vid ett ingripande i Bengtsfors i Dalsland och enligt åtalat har mannen åsidosatt sin plikter som polis.












Svensson, Sten Per Daniel, 1977-07-20 .Född i Trollhättan (Älvsborgs län, Västergötland).
Adress: Ladugårdsbyn Älvdalen 5, Trollhättan.

Sambo med polis Regina Sundberg, 1973-10-18.

Fadern: Svensson, Sten Gösta, 1941-03-28. Född i Umeå stadsförs (Västerbottens län, Västerbotten).

Gift man (16/6 1973). Adress: Torsredsvägen 21 B,     Trollhättan.

Modern: Svensson, Evy Ulla-Britt, 1949-04-04. Född i Trollhättan (Älvsborgs län, Västergötland).

Gift kvinna (16/6 1973).

Systern: Svensson- Ekberg, Petra Ulrika, 1968-10-15. Född i Trollhättan (Älvsborgs län, Västergötland).
Adress: Stamkullevägen 243,     Trollhättan.

Polis Per Svensson (Trollhättan) åtalas för att ha kallat Fredrik Johansson för "jävla tattare"


Stämningen mot polis Per Svensson i Trollhättan pdf


Polis åtalas för förolämpning

Göteborg. En polis från Trollhättan kallade en man för "tattare" och "knarkare". Nu åtalas polismannen för förolämpning, uppger P 4 Väst i Sveriges Radio. Förolämpningarna ska ha uttryckts vid ett ingripande i Bengtsfors i Dalsland och enligt åtalat har mannen åsidosatt sin plikter som polis.














Svensson, Sten Per Daniel, 1977-07-20 .Född i Trollhättan (Älvsborgs län, Västergötland).
Adress: Ladugårdsbyn Älvdalen 5, Trollhättan.

Fadern: Svensson, Sten Gösta, 1941-03-28. Född i Umeå stadsförs (Västerbottens län, Västerbotten).

Gift man (16/6 1973). Adress: Torsredsvägen 21 B,     Trollhättan.

Modern: Svensson, Evy Ulla-Britt, 1949-04-04. Född i Trollhättan (Älvsborgs län, Västergötland).

Gift kvinna (16/6 1973).

Systern: Svensson- Ekberg, Petra Ulrika, 1968-10-15. Född i Trollhättan (Älvsborgs län, Västergötland).
Adress: Stamkullevägen 243,     Trollhättan.

söndag 28 oktober 2012

Reporter Ruben Agnarsson - Corruptio journalist - Polisens vapenhärvor

Publicerad: 2009-02-13
Ingen rättegång mot misstänkt polischef

Ingen rättegång mot misstänkt polischef Har polisens brottsliga informatörsverksamhet beskyddare högt upp i den svenska statsförvaltningen? Och har de poliser som ägnat sig åt denna illegala verksamhet, haft stöd från Sveriges högsta politiska ledning, vilket för tankarna till 1970-talets IB-affär och 1990-talets Ebbe Carlsson-härva? I denna granskande artikelserie kan vi visar hur rättsväsendet förlamas när dessa brott skall beivras. Vi frågar: varför denna obeslutsamhet? Den 4 oktober 2006 beslutade åklagare Björn Eriksson på riksenheten för polismål att inleda en förundersökning mot polischefen Tage Åström. Strax dessförinnan hade poliskommissarien framträtt i riksmedier, bland annat i Dagens Nyheter, som en centralfigur i polisens kamp mot organiserad brottslighet. Tage Åström ingick i en specialstyrka inom Stockholmspolisen med specialbefogenhet att bekämpa grov kriminell brottslighet. Den förundersökning som inleddes pekade på att poliskommissarien använde sig av den dömde polischefen Olle Liljegrens informatörs- och infiltratörsnätverk. Förundersökningen inleddes eftersom Tage Åström misstänktes för att ha utnyttjat sina kontakter i den undre världen för privata vinstsyften – och för att själv utföra brottsliga handlingar. Förundersökningen gällde grovt mutbrott och grovt tjänstefel. Det var när den tyska polisen avlyssnade en internationell ekobrottsling, som de till sin stora förvåning också fick höra hur polischef Tage Åström erbjöds 200 000 kronor av några ekobrottslingar för att plantera narkotika hos två Stockholmskrögare. Tanken var sedan att han själv skulle initiera en husrannsakan från polisen och på så sätt få restaurangägarna i fängelse. Därmed skulle polischefen hjälpa eko-brottslingarna att bli av med de ekonomiska krav som krögarna hade på dem. Enligt åtalet mot polischef Tage Åström erbjöds han – förutom stora penningsummor – även gratis mobiltelefoner och en tv-apparat, för att utföra dessa spektakulära handlingar. Den polisinformatör som var kontaktperson mellan polischefen och den åtalade uppdragsgivaren, erbjöds dessutom tjänster och information från olika polisregister. Förutom att polischefen skulle anlitas för att – mot betalning och via sina kontakter i den undre världen – plantera narkotika hos dessa besvärliga fordringsägare, agerade polischefen dessutom säkerhetskonsult och hotade fordringsägarna med skatteproblem. Tage Åström och hans uppdragsgivare mötte de två restaurangägarna på ett möte som anordnades på Royal Viking i Stockholm den 5 juli 2005. Under mötet framförde Tage Åström hot om att restaurangägarna skulle kunna få polisens ekorotel på sig, uppger restaurangägarna i polisförhören. "Jag sade till honom att han var en cowboy och en korrupt polis," berättar en av restaurangägarna. "Åström sade att eftersom jag var i restaurangbranschen, fanns det tillfällen då han kunde assistera vid skatteproblem och liknande och att det också kunde finnas tillfällen då han kunde vara ohjälpsam i dessa frågor." "Jag tog detta som ett direkt hot, vilket jag berättade för honom. Det här hände i slutet av mötet. Jag frågade honom om han hade fler hot att framföra. Han svarade inte och mötet avslutades..." De restauranger som krögarna ägde, utsattes mycket riktigt för en granskning av ekoroteln. "Jag tror att herr Åström var indirekt involverad i sammanbrottet för våra sex restauranger i Stockholm. Jag tror att Tage Åström använde sina kontakter bland regeringsanställda för att orsaka så mycket finansiell skada som möjligt för vårt företag och för oss", säger restaurangägaren i polisprotokollen.
Tage Åström följde även med på ett nytt möte två dagar senare, den här gången på restaurang Amaranten på Kungsholmsgatan i Stockholm. Vad han inte vet är att de två restaurangägarna - som misstänkts för samröre med den irländska terroristorganisationen IRA - också har med sig en "egen" kriminalinspektör. Så kommer det sig att polischef Tage Åström och kriminalinspektören – som båda har jobbat mot organiserad brottslighet – blir sittande vid ett eget bord på restaurangen, medan de tre brottsmisstänkta männen samtalar vid ett annat. I ett avlyssnat telefonsamtal den 29 juni 2005 ställer den medåtalade polisinformatören en fråga till Tage Åström om det går bra att byta en mobiltelefon mot att polisinformatören får en pistol av polischef Tage Åström. I telefonsamtalet får poliskommissarien frågan: "Sen tänkte jag att den där Glock:en (känt pistolmärke, red. anm.) du som inte gillar den, det är ingenting du kan avvara?..." Fortfarande två och ett halvt år efter att förundersökningen inleddes har någon rättegång inte genomförts. Och det finns fortfarande inget rättegångsdatum planerat. Rättegången skulle egentligen ha hållits i Stockholms tingsrätt i maj förra året, men sköts upp eftersom en av de medåtalade i muthärvan inte infann sig. Tingsrätten hade inte kunnat nå den frånvarande mannen med en delgivning. Efter ett förslag från Tage Åströms advokat Johan Ericsson beslöt rätten därför att flytta fram rättegången till 21 och 22 oktober. Inte heller då hade tingsrätten lyckats nå den frånvarande mannen med delgivning. Den frånvarande mannen blev dömd förra sommaren efter att svensk polis grep honom på ett hotell i Stockholm. Mannen var efterlyst av tyska myndigheter och dömdes till villkorlig dom i Tyskland, med överenskommelsen att han skulle hålla kontakt med rättsliga myndigheter, en överenskommelse som han nu brutit. Enligt uppgifter till Världen idag gömmer sig den åtalade mannen under en ny identitet i Asien. Mannen skulle ha inställt sig i Sverige för att tjäna av ett straff i juni förra året.

Ruben Agnarsson ruben.agnarsson@varldenidag.se


















Publicerad: 2008-03-31
Polisartiklar ledde till omorganisation

I december 2005 inledde Världen idag en uppmärksammad artikelserie om polisens illegala informatörsverksamhet. Artiklarna bidrog bland annat till att polischef Tage Åströms avdelning på länskriminalen lades ned. Världen idags artikelserie som inleddes i slutet av år 2005 avslöjade mord, justitiemord, personer som felaktigt dömts till långa fängelsestraff, olaglig brottsprovokation och förödande brister i polisens hantering av vapen och narkotika. Artiklarna, skrivna av frilansjournalisten Nuri Kino, avslöjade dessutom att de informatörer och infiltratörer som används av polisen går sina egna ärenden, begår brott och tjänar stora summor pengar men undgår åtal. Världen idags avlöjanden satte igång en stor debatt både utanför och inom poliskåren, där bland annat justitiekansler Göran Lambertz hänvisade till Världen idags artiklar och menade att oskyldiga döms för att polisen undanhåller delar av sanningen i rättegångar, allt för att skydda sina informatörer. I efterdyningarna av Världen idags artiklar lades den spaningsrotel som polischef Tage Åström ledde inom länskriminalen i Stockholm ned. Åströms spaningsrotel, med namnet SSI, utredde MC-kriminalitet och organiserad brottslighet. I ett avlyssnat telefonsamtal den 1 februari 2006, strax efter Världen idags artikelserie, berättar den
polisinformatör som var Tage Åströms kontaktperson att uppdraget att plantera narkotika stött på problem. – Det är lite turbulens kring de där killarna, säger polisinformatören till den uppdragsgivare som betalade för att få Tage Åström att plantera narkotika. Polisinformatören beskriver dessutom hur Tage Åström anlitar infiltratörer för att utföra det kontroversiella uppdraget och att Tage Åström "inte fått de där pengarna själv". – Han är inte ens riktigt inblandad...utan dom är liksom dom är några såna här... såna här infiltratörer. Du har ju Olle Liljegren som vart friad i hovrätten... det är ju Tages polare, säger polisinformatören och fortsätter: - Han jobbade i hans gäng så att säga, då var han ju en infiltratör han var ju där på Tages uppdrag, Tage är chef, sedan gick det ju som det gick... han tänjde för mycket på gränserna... alltså hans mål var ju att sätta dit dom. Uppdragsgivaren frågar polisinformatören om Olle Liljegren och Tage Åström "är polare fortfarande" och får svaret: – Ja ja visst jag har en känsla han kan vara inblandad i det där som vi gjorde på nåt sätt, kanske ja eller nån... det är mycket konstiga kontakter. Men du vet han skulle liksom inte göra det själv...

Ruben Agnarsson ruben.agnarsson@varldenidag.se



















Publicerad 2008-03-31 09:51
Polis och åklagare utredde inte vapenbrott

Polis och åklagare utredde inte vapenbrott Polischef erbjöd polisvapen mot att han själv skulle få en mobiltelefon Polischefen Tage Åström och hans polisinformatör samtalar om att byta en mobiltelefon mot polisvapen, ändå ställs inga frågor om vapenbrott i förunderskningen. – Om jag inte har någonting som tyder på att det har hänt i verkligheten, tycker jag inte att man kan delge misstanke om brott, säger överåklagare Björn Ericson, chef för riksenheten för polismål. I ett avlyssnat telefonsamtal den 29 juni 2005 ställer polisinformatören en fråga till Tage Åström om det går bra att byta en mobiltelefon mot att polisinformatören får en pistol av polischef Tage Åström. "Ge mig två telefoner eller kanske till och med tre... så får vi kika lite på vad vi hittar på... vi kan åka och skjuta med den om jag får en telefon extra..." säger Tage Åström i telefonsamtalet och får svaret från polisinformatören: "Ja, det kan du få. Sen tänkte jag att den där Glock:en (känt pistolmärke, red. anm.) du som inte gillar den, det är ingenting du kan avvara?..." I ett annat avlyssnat telefonsamtal (med den uppdragsgivare som betalade 200 000 kronor för att få narkotika planterat hos några fordringsägare) beskriver polisinformatören sin relation med Tage Åström: "Tage och hans gäng, jag lovar dig det är inga smågrabbar... riktigt stora typer som har liksom fullt med vapen och grejer... Tage han är kung... jag har sett honom i action, jag har sett han skjuta, jag har sett han i videofilmer..." I de efterföljande polisförhören berättar sedan polisinformatören att han har varit i Thailand och skjutit en del på skjutbana, "precis som Tage Åström". Den utredande polisen ställer dessutom följande fråga till polisinformatören i förhören: "Berättade Tage vilka vapen de hade på sin avdelning?" "Han har nämnt vid något tillfälle, det har han gjort", blir svaret från polisinformatören. Den utredande polisen konstaterar dessutom att polisinformatören har en god och stark relation med Tage Åström och att de pratar om skjutvapen, skjutningar och resor. Ändå ställs inga frågor varken till Tage Åström eller till polisinformatören om misstänkta vapenbrott. – Jag har diskuterat det här med utredningsmannen, säger överåklagare Björn Ericson när Världen idag läser upp den konversation där Tage Åström erbjuder sin polisinformatör vapen, mot att han själv får en
mobiltelefon. – Vi har ingenting i andra telefonsamtal, vi har inga underrättelseuppgifter och ingenting i den övriga utredningen som vi fått fram som skulle visa att de här händelserna som de pratar skulle ha inträffat i verkligheten. – Därmed har jag har gjort bedömningen att det inte är gångbart som ett självständigt brottmål. Däremot har jag åberopat det i materialet som bevisning på att man håller på att diskutera tjänster och gentjänster. – Att bara prata om det är ju inte ett brott. Om man däremot går ut och skjuter eller lämnar över en pistol, då kan det bli vapenbrott. Men om jag inte har någonting som tyder på att det har hänt i verkligheten, tycker jag inte att man kan delge misstanke om brott. Jag behöver lite mer för att kunna göra det. Det har ju inte ställts några frågor om det här i förundersöknningen, det finns ingen fråga om vapen överhuvudtaget. Varför det? – När man utreder och skall fråga om det behöver man öppet redovisa varför. Vi har inte utrett det speciellt eftersom vi inte har haft tillräckligt att hänga upp det på. Polisinformatören har i polisförhören bekräftat att han och Tage Åström skjutit tillsammans, att de har ett gemensamt vapenintresse och så vidare. Är det då inte konstigt att man inte ställer frågor om detta? – Man måste göra en bedömning och jag har gjort bedömningen att det där inte är något att gå vidare med, jag tror även så här i efterhand att det är en riktig bedömning.

Ruben Agnarsson ruben.agnarsson@varldenidag.se


















Publicerad: 2008-03-19 10:36
Polischef skulle få 200 000 för att plantera narkotika

Tyska polisens avlyssning av telefonsamtal avslöjar: Polischef skulle få 200 000 för att plantera narkotikaGenom att plantera narkotika hos två Stockholmskrögare och sedan genomföra en husrannsakan, skulle polischefen Tage Åström hjälpa några eko-brottslingar att bli av med de ekonomiska krav som krögarna hade på dem. Planerna avslöjades av tysk polis och finns att läsa i den förundersökning som inletts med anledning av att Tage Åström är misstänkt för bland annat mutbrott. Uppdraget att plantera narkotika skulle genomföras av Tage Åström för en engångssumma på 200 000 kronor och därefter en ersättning på 50 000 kronor för varje år som restaurangägarna satt i fängelse. De långtgående planerna avslöjades i samband med att tysk polis avlyssnade två svenska eko-brottslingar i slutet av år 2004. Uppdragsgivaren hade en skuld till de två Stockholmskrögarna, den andre var polisinformatör med polischefen Tage Åström som kontaktman. I de avlyssnade samtalen, som Världen idag tagit del av, säger informatören att "Tage och hans polare" har planterat narkotika vid tidigare tillfällen. Den 30 oktober 2004 berättar informatören att "Tage och hans grabbar... tar till ganska fula metoder för att få dit folk..." Den 7 december 2004 konkretiseras erbjudandet: "Du kan bli av med honom för typ – inte vet jag – tjugo-tjugofemtusen euro... Lyssna nu, så här går det till, tvåhundratusen svenska för att det är lite utlägg och grejer, sen när domen har vunnit laga kraft då är det femtiotusen spänn per år. Om han blir dömd till åtta år då kommer det att kosta fyra hundratusen, men det är alltså när domen har vunnit laga kraft... Sen ska två stycken som han jobbar med ha en slant."
Informatören bedyrar samtidigt att han inte kommer att avslöja planerna för någon: "Jag är ingen tjallare, det finns inte en chans i universum att jag skulle liksom skvallra på dig." I ett telefonsamtal med sin uppdragsgivare den 1 januari 2005 beskriver informatören hur Tage Åström gett instruktioner om hur de 200 000 kronorna skall överlämnas. De skall tas ut i kontanter och lämnas över någon annanstans än i Stockholm, eftersom informatören och Tage inte får synas tillsammans. Den 6 januari 2005 nämns ytterligare instruktioner från Tage Åström inför det hemliga mötet då pengarna skall överlämnas. Elektroniska spår skall undvikas: "Om vi ändå ska vara försiktiga så är det dumt och flyga inte namn... och passagerarlistor, ta tåget, sa han. Tänkte inte använda kreditkort så mycket... av samma anledning som att inte flyga..." Dagen efter, den 7 januari 2005, betalas enligt polisutredningen 22943 euro från uppdragsgivarens konto till polisinformatören. I en redovisning till sin uppdragsgivare, som vid en polisrannsakan hittas i informatörens dator, står det "23 000 till Tage". I senare polisförhör bekräftar uppdragsgivaren att han fört över dessa pengar till polisinformatören, som i sin tur lämnat över pengarna till Tage Åström på "något hemligt agentaktigt sätt". I telefonsamtal med sin uppdragsgivare den 8 januari 2005 berättar informatören om hur Tage Åström kommer att ta fram uppgifter om de båda restaurangägarna: "straffregister, spanregister och belastningsregistret, information från kronofogden." Både polisinformatören och Tage Åström förnekar att de 200 000 kronorna lämnats vidare till Tage Åström. Polisens utredning visar dock att Tage Åström i stort sett upphör med att använda sitt bankomatkort från hösten 2005 och omkring ett år framåt, samtidigt som kvitton från en husrannsakan avslöjar stora kontantinköp av kapitalvaror för motsvarande 150 000 kronor under samma period. >> Fakta Illegal polisverksamhet I slutet av år 2005 inledde Världen idag en uppmärksammad artikelserie om polisens informatörsverksamhet, som påvisade kopplingar mellan polisverksamheten och grov kriminalitet. Artikelserien avslöjade hur vissa poliser ägnade sig åt illegal vapenhandel och hur mord och annan grov brottslighet följde i spåren av polisens informatörsverksamhet. Justitiekansler Göran Lambertz var en av dem som hänvisade till Världen idags artiklar när han varnade för att poliser ljuger och undanhåller fakta i rättegångar, för att skydda sina informatörer.

Ruben Agnarsson ruben.agnarsson@varldenidag.se

Corruptio-journalist avslöjade polisens vapenhärvor 2003.pdf

Reporter Ruben Agnarsson - Polisens vapenhärvor

Publicerad: 2009-02-13
Ingen rättegång mot misstänkt polischef


Ingen rättegång mot misstänkt polischef Har polisens brottsliga informatörsverksamhet beskyddare högt upp i den svenska statsförvaltningen? Och har de poliser som ägnat sig åt denna illegala verksamhet, haft stöd från Sveriges högsta politiska ledning, vilket för tankarna till 1970-talets IB-affär och 1990-talets Ebbe Carlsson-härva? I denna granskande artikelserie kan vi visar hur rättsväsendet förlamas när dessa brott skall beivras. Vi frågar: varför denna obeslutsamhet? Den 4 oktober 2006 beslutade åklagare Björn Eriksson på riksenheten för polismål att inleda en förundersökning mot polischefen Tage Åström. Strax dessförinnan hade poliskommissarien framträtt i riksmedier, bland annat i Dagens Nyheter, som en centralfigur i polisens kamp mot organiserad brottslighet. Tage Åström ingick i en specialstyrka inom Stockholmspolisen med specialbefogenhet att bekämpa grov kriminell brottslighet. Den förundersökning som inleddes pekade på att poliskommissarien använde sig av den dömde polischefen Olle Liljegrens informatörs- och infiltratörsnätverk. Förundersökningen inleddes eftersom Tage Åström misstänktes för att ha utnyttjat sina kontakter i den undre världen för privata vinstsyften – och för att själv utföra brottsliga handlingar. Förundersökningen gällde grovt mutbrott och grovt tjänstefel. Det var när den tyska polisen avlyssnade en internationell ekobrottsling, som de till sin stora förvåning också fick höra hur polischef Tage Åström erbjöds 200 000 kronor av några ekobrottslingar för att plantera narkotika hos två Stockholmskrögare. Tanken var sedan att han själv skulle initiera en husrannsakan från polisen och på så sätt få restaurangägarna i fängelse. Därmed skulle polischefen hjälpa eko-brottslingarna att bli av med de ekonomiska krav som krögarna hade på dem. Enligt åtalet mot polischef Tage Åström erbjöds han – förutom stora penningsummor – även gratis mobiltelefoner och en tv-apparat, för att utföra dessa spektakulära handlingar. Den polisinformatör som var kontaktperson mellan polischefen och den åtalade uppdragsgivaren, erbjöds dessutom tjänster och information från olika polisregister. Förutom att polischefen skulle anlitas för att – mot betalning och via sina kontakter i den undre världen – plantera narkotika hos dessa besvärliga fordringsägare, agerade polischefen dessutom säkerhetskonsult och hotade fordringsägarna med skatteproblem. Tage Åström och hans uppdragsgivare mötte de två restaurangägarna på ett möte som anordnades på Royal Viking i Stockholm den 5 juli 2005. Under mötet framförde Tage Åström hot om att restaurangägarna skulle kunna få polisens ekorotel på sig, uppger restaurangägarna i polisförhören. "Jag sade till honom att han var en cowboy och en korrupt polis," berättar en av restaurangägarna. "Åström sade att eftersom jag var i restaurangbranschen, fanns det tillfällen då han kunde assistera vid skatteproblem och liknande och att det också kunde finnas tillfällen då han kunde vara ohjälpsam i dessa frågor." "Jag tog detta som ett direkt hot, vilket jag berättade för honom. Det här hände i slutet av mötet. Jag frågade honom om han hade fler hot att framföra. Han svarade inte och mötet avslutades..." De restauranger som krögarna ägde, utsattes mycket riktigt för en granskning av ekoroteln. "Jag tror att herr Åström var indirekt involverad i sammanbrottet för våra sex restauranger i Stockholm. Jag tror att Tage Åström använde sina kontakter bland regeringsanställda för att orsaka så mycket finansiell skada som möjligt för vårt företag och för oss", säger restaurangägaren i polisprotokollen.
Tage Åström följde även med på ett nytt möte två dagar senare, den här gången på restaurang Amaranten på Kungsholmsgatan i Stockholm. Vad han inte vet är att de två restaurangägarna - som misstänkts för samröre med den irländska terroristorganisationen IRA - också har med sig en "egen" kriminalinspektör. Så kommer det sig att polischef Tage Åström och kriminalinspektören – som båda har jobbat mot organiserad brottslighet – blir sittande vid ett eget bord på restaurangen, medan de tre brottsmisstänkta männen samtalar vid ett annat. I ett avlyssnat telefonsamtal den 29 juni 2005 ställer den medåtalade polisinformatören en fråga till Tage Åström om det går bra att byta en mobiltelefon mot att polisinformatören får en pistol av polischef Tage Åström. I telefonsamtalet får poliskommissarien frågan: "Sen tänkte jag att den där Glock:en (känt pistolmärke, red. anm.) du som inte gillar den, det är ingenting du kan avvara?..." Fortfarande två och ett halvt år efter att förundersökningen inleddes har någon rättegång inte genomförts. Och det finns fortfarande inget rättegångsdatum planerat. Rättegången skulle egentligen ha hållits i Stockholms tingsrätt i maj förra året, men sköts upp eftersom en av de medåtalade i muthärvan inte infann sig. Tingsrätten hade inte kunnat nå den frånvarande mannen med en delgivning. Efter ett förslag från Tage Åströms advokat Johan Ericsson beslöt rätten därför att flytta fram rättegången till 21 och 22 oktober. Inte heller då hade tingsrätten lyckats nå den frånvarande mannen med delgivning. Den frånvarande mannen blev dömd förra sommaren efter att svensk polis grep honom på ett hotell i Stockholm. Mannen var efterlyst av tyska myndigheter och dömdes till villkorlig dom i Tyskland, med överenskommelsen att han skulle hålla kontakt med rättsliga myndigheter, en överenskommelse som han nu brutit. Enligt uppgifter till Världen idag gömmer sig den åtalade mannen under en ny identitet i Asien. Mannen skulle ha inställt sig i Sverige för att tjäna av ett straff i juni förra året.

Ruben Agnarsson ruben.agnarsson@varldenidag.se




















Publicerad: 2008-03-31
Polisartiklar ledde till omorganisation


I december 2005 inledde Världen idag en uppmärksammad artikelserie om polisens illegala informatörsverksamhet. Artiklarna bidrog bland annat till att polischef Tage Åströms avdelning på länskriminalen lades ned. Världen idags artikelserie som inleddes i slutet av år 2005 avslöjade mord, justitiemord, personer som felaktigt dömts till långa fängelsestraff, olaglig brottsprovokation och förödande brister i polisens hantering av vapen och narkotika. Artiklarna, skrivna av frilansjournalisten Nuri Kino, avslöjade dessutom att de informatörer och infiltratörer som används av polisen går sina egna ärenden, begår brott och tjänar stora summor pengar men undgår åtal. Världen idags avlöjanden satte igång en stor debatt både utanför och inom poliskåren, där bland annat justitiekansler Göran Lambertz hänvisade till Världen idags artiklar och menade att oskyldiga döms för att polisen undanhåller delar av sanningen i rättegångar, allt för att skydda sina informatörer. I efterdyningarna av Världen idags artiklar lades den spaningsrotel som polischef Tage Åström ledde inom länskriminalen i Stockholm ned. Åströms spaningsrotel, med namnet SSI, utredde MC-kriminalitet och organiserad brottslighet. I ett avlyssnat telefonsamtal den 1 februari 2006, strax efter Världen idags artikelserie, berättar den
polisinformatör som var Tage Åströms kontaktperson att uppdraget att plantera narkotika stött på problem. – Det är lite turbulens kring de där killarna, säger polisinformatören till den uppdragsgivare som betalade för att få Tage Åström att plantera narkotika. Polisinformatören beskriver dessutom hur Tage Åström anlitar infiltratörer för att utföra det kontroversiella uppdraget och att Tage Åström "inte fått de där pengarna själv". – Han är inte ens riktigt inblandad...utan dom är liksom dom är några såna här... såna här infiltratörer. Du har ju Olle Liljegren som vart friad i hovrätten... det är ju Tages polare, säger polisinformatören och fortsätter: - Han jobbade i hans gäng så att säga, då var han ju en infiltratör han var ju där på Tages uppdrag, Tage är chef, sedan gick det ju som det gick... han tänjde för mycket på gränserna... alltså hans mål var ju att sätta dit dom. Uppdragsgivaren frågar polisinformatören om Olle Liljegren och Tage Åström "är polare fortfarande" och får svaret: – Ja ja visst jag har en känsla han kan vara inblandad i det där som vi gjorde på nåt sätt, kanske ja eller nån... det är mycket konstiga kontakter. Men du vet han skulle liksom inte göra det själv...

Ruben Agnarsson ruben.agnarsson@varldenidag.se





















Publicerad 2008-03-31 09:51
Polis och åklagare utredde inte vapenbrott
Polis och åklagare utredde inte vapenbrott Polischef erbjöd polisvapen mot att han själv skulle få en mobiltelefon Polischefen Tage Åström och hans polisinformatör samtalar om att byta en mobiltelefon mot polisvapen, ändå ställs inga frågor om vapenbrott i förunderskningen. – Om jag inte har någonting som tyder på att det har hänt i verkligheten, tycker jag inte att man kan delge misstanke om brott, säger överåklagare Björn Ericson, chef för riksenheten för polismål. I ett avlyssnat telefonsamtal den 29 juni 2005 ställer polisinformatören en fråga till Tage Åström om det går bra att byta en mobiltelefon mot att polisinformatören får en pistol av polischef Tage Åström. "Ge mig två telefoner eller kanske till och med tre... så får vi kika lite på vad vi hittar på... vi kan åka och skjuta med den om jag får en telefon extra..." säger Tage Åström i telefonsamtalet och får svaret från polisinformatören: "Ja, det kan du få. Sen tänkte jag att den där Glock:en (känt pistolmärke, red. anm.) du som inte gillar den, det är ingenting du kan avvara?..." I ett annat avlyssnat telefonsamtal (med den uppdragsgivare som betalade 200 000 kronor för att få narkotika planterat hos några fordringsägare) beskriver polisinformatören sin relation med Tage Åström: "Tage och hans gäng, jag lovar dig det är inga smågrabbar... riktigt stora typer som har liksom fullt med vapen och grejer... Tage han är kung... jag har sett honom i action, jag har sett han skjuta, jag har sett han i videofilmer..." I de efterföljande polisförhören berättar sedan polisinformatören att han har varit i Thailand och skjutit en del på skjutbana, "precis som Tage Åström". Den utredande polisen ställer dessutom följande fråga till polisinformatören i förhören: "Berättade Tage vilka vapen de hade på sin avdelning?" "Han har nämnt vid något tillfälle, det har han gjort", blir svaret från polisinformatören. Den utredande polisen konstaterar dessutom att polisinformatören har en god och stark relation med Tage Åström och att de pratar om skjutvapen, skjutningar och resor. Ändå ställs inga frågor varken till Tage Åström eller till polisinformatören om misstänkta vapenbrott. – Jag har diskuterat det här med utredningsmannen, säger överåklagare Björn Ericson när Världen idag läser upp den konversation där Tage Åström erbjuder sin polisinformatör vapen, mot att han själv får en
mobiltelefon. – Vi har ingenting i andra telefonsamtal, vi har inga underrättelseuppgifter och ingenting i den övriga utredningen som vi fått fram som skulle visa att de här händelserna som de pratar skulle ha inträffat i verkligheten. – Därmed har jag har gjort bedömningen att det inte är gångbart som ett självständigt brottmål. Däremot har jag åberopat det i materialet som bevisning på att man håller på att diskutera tjänster och gentjänster. – Att bara prata om det är ju inte ett brott. Om man däremot går ut och skjuter eller lämnar över en pistol, då kan det bli vapenbrott. Men om jag inte har någonting som tyder på att det har hänt i verkligheten, tycker jag inte att man kan delge misstanke om brott. Jag behöver lite mer för att kunna göra det. Det har ju inte ställts några frågor om det här i förundersöknningen, det finns ingen fråga om vapen överhuvudtaget. Varför det? – När man utreder och skall fråga om det behöver man öppet redovisa varför. Vi har inte utrett det speciellt eftersom vi inte har haft tillräckligt att hänga upp det på. Polisinformatören har i polisförhören bekräftat att han och Tage Åström skjutit tillsammans, att de har ett gemensamt vapenintresse och så vidare. Är det då inte konstigt att man inte ställer frågor om detta? – Man måste göra en bedömning och jag har gjort bedömningen att det där inte är något att gå vidare med, jag tror även så här i efterhand att det är en riktig bedömning.

Ruben Agnarsson ruben.agnarsson@varldenidag.se



















Publicerad: 2008-03-19 10:36
Polischef skulle få 200 000 för att plantera narkotika



Tyska polisens avlyssning av telefonsamtal avslöjar: Polischef skulle få 200 000 för att plantera narkotikaGenom att plantera narkotika hos två Stockholmskrögare och sedan genomföra en husrannsakan, skulle polischefen Tage Åström hjälpa några eko-brottslingar att bli av med de ekonomiska krav som krögarna hade på dem. Planerna avslöjades av tysk polis och finns att läsa i den förundersökning som inletts med anledning av att Tage Åström är misstänkt för bland annat mutbrott. Uppdraget att plantera narkotika skulle genomföras av Tage Åström för en engångssumma på 200 000 kronor och därefter en ersättning på 50 000 kronor för varje år som restaurangägarna satt i fängelse. De långtgående planerna avslöjades i samband med att tysk polis avlyssnade två svenska eko-brottslingar i slutet av år 2004. Uppdragsgivaren hade en skuld till de två Stockholmskrögarna, den andre var polisinformatör med polischefen Tage Åström som kontaktman. I de avlyssnade samtalen, som Världen idag tagit del av, säger informatören att "Tage och hans polare" har planterat narkotika vid tidigare tillfällen. Den 30 oktober 2004 berättar informatören att "Tage och hans grabbar... tar till ganska fula metoder för att få dit folk..." Den 7 december 2004 konkretiseras erbjudandet: "Du kan bli av med honom för typ – inte vet jag – tjugo-tjugofemtusen euro... Lyssna nu, så här går det till, tvåhundratusen svenska för att det är lite utlägg och grejer, sen när domen har vunnit laga kraft då är det femtiotusen spänn per år. Om han blir dömd till åtta år då kommer det att kosta fyra hundratusen, men det är alltså när domen har vunnit laga kraft... Sen ska två stycken som han jobbar med ha en slant."
Informatören bedyrar samtidigt att han inte kommer att avslöja planerna för någon: "Jag är ingen tjallare, det finns inte en chans i universum att jag skulle liksom skvallra på dig." I ett telefonsamtal med sin uppdragsgivare den 1 januari 2005 beskriver informatören hur Tage Åström gett instruktioner om hur de 200 000 kronorna skall överlämnas. De skall tas ut i kontanter och lämnas över någon annanstans än i Stockholm, eftersom informatören och Tage inte får synas tillsammans. Den 6 januari 2005 nämns ytterligare instruktioner från Tage Åström inför det hemliga mötet då pengarna skall överlämnas. Elektroniska spår skall undvikas: "Om vi ändå ska vara försiktiga så är det dumt och flyga inte namn... och passagerarlistor, ta tåget, sa han. Tänkte inte använda kreditkort så mycket... av samma anledning som att inte flyga..." Dagen efter, den 7 januari 2005, betalas enligt polisutredningen 22943 euro från uppdragsgivarens konto till polisinformatören. I en redovisning till sin uppdragsgivare, som vid en polisrannsakan hittas i informatörens dator, står det "23 000 till Tage". I senare polisförhör bekräftar uppdragsgivaren att han fört över dessa pengar till polisinformatören, som i sin tur lämnat över pengarna till Tage Åström på "något hemligt agentaktigt sätt". I telefonsamtal med sin uppdragsgivare den 8 januari 2005 berättar informatören om hur Tage Åström kommer att ta fram uppgifter om de båda restaurangägarna: "straffregister, spanregister och belastningsregistret, information från kronofogden." Både polisinformatören och Tage Åström förnekar att de 200 000 kronorna lämnats vidare till Tage Åström. Polisens utredning visar dock att Tage Åström i stort sett upphör med att använda sitt bankomatkort från hösten 2005 och omkring ett år framåt, samtidigt som kvitton från en husrannsakan avslöjar stora kontantinköp av kapitalvaror för motsvarande 150 000 kronor under samma period. >> Fakta Illegal polisverksamhet I slutet av år 2005 inledde Världen idag en uppmärksammad artikelserie om polisens informatörsverksamhet, som påvisade kopplingar mellan polisverksamheten och grov kriminalitet. Artikelserien avslöjade hur vissa poliser ägnade sig åt illegal vapenhandel och hur mord och annan grov brottslighet följde i spåren av polisens informatörsverksamhet. Justitiekansler Göran Lambertz var en av dem som hänvisade till Världen idags artiklar när han varnade för att poliser ljuger och undanhåller fakta i rättegångar, för att skydda sina informatörer.

Ruben Agnarsson ruben.agnarsson@varldenidag.se


Twitter Delicious Facebook Digg Stumbleupon Favorites More

 
Design by Free WordPress Themes | Bloggerized by Lasantha - Premium Blogger Themes | Modern Warfare 3